Inte alltid som man tänkt sig...

Matte och jag hade planer nu när hon ska sluta jobba. Matte skulle köpa en grej som hon kunde ta kort med (på mig) och så kunde vi skriva direkt i den. Det skulle bli roligt. Men i måndags kände jag mig så vissen. På tisdagen var jag hos en veterinär men jag blev inte bättre. Kände mig rysligt eländig och tog blodprov och fick plåster på armen och vatten i nacken. Då skrek jag våldsamt och klöste. Då sa de att jag inte verkade så sjuk. Men det var jag. Jag bara kräktes och kände mig ynklig och svag. På natten sov jag dåligt och på morgonen åkte vi tillbaka till veterinären. Matte hade en stor skön filt från sängen med sig (luktade lite av Lorten) och jag fick en spruta som inte gjorde ont och så la vi oss på golvet matte och jag, och jag kände mig lite trött men annars mådde jag bättre. Efter en stund  ville jag sova och matte smekte på mig och mumlade så skönt i örat och påminde mig om lilla Maja. Sedan somnade jag och drömde och när jag vaknade till var Maja där och det var sommar som jag tycker om. Jag mådde alldeles prima igen. Men jag kan hälsa på hos matte och Lilla Lorten när jag blundar.

Upprörande!

HH är här! Inne hos oss.!! Ska han bo kvar här nu när matten flyttar och vi har gjort oss av med Hedlund? Det får Ahemd ta han om i så fall, så vi blir av med honom. Lilla Lorten är en bra vaktkatt måste jag tillstå. Men i övrigt är han inte mycket att skryta om. Det händer att Lewis kommer in och det hörs på Lorten direkt. Lewis brukar störta ut och då händer det att jag i tysthet berömmer Lorten lite. HH var här och fikade häromdagen. Jag blev instäng i sovrummet och när jag blev utsläppt stank det av HH både här och där. Han hade gått på lågdan, provocerande. Maja som inte varit instängd berättade att hon visat honom flera leksaken men att han mest suttit på bordet och tittat ur. Trist typ, men det är ju ingen nyhet.

När flyttgubbarna kånkar och bär ska HH få vara hos oss om några timmar. Sedan bär det av. Hoppas han ska finna sig till rätta på nya adressen. Inte fullt lika trevliga omgivningar för en katt tror jag, men för matten blir det mera liv och rörelse.

Min matte bakar

Nu är det snart onsdag igen och matte ska baka. Hon bakar till tanterna i Handlaget. Dom träffas och stickara. Matte blir irriterad och försöker fösa undan mig, men det är ju mitt bord där jag brukar sitta. I fönstret trivs jag också. Håller koll. Matte kan breda ut sig någon annanstans. Inte gillar jag det hon bakar heller. Faktiskt inte ätbart. Hårda nötter och kladdig choklad och socker och saker i flaskor. Luktar inte gott, rent av illa. Ett uppvispat ägg däremot kunde jag slicka i mig. Bra för pälsen.

Nu har jag bakat många onsdagar. Nytt för mig. Går in för det med hull och hår (Einars hår ;=D ), och ibland blir det lyckat men jag får alltid beröm. Dessa vänliga människor har låtit tillverka en egen bok att skriva recepten i med intryckt i pärmen: Kerstins onsdagskakor. Så snällt! I morgon blir det skorpor och något annat. Skorporna har jag redan gjort. De är hårda som sten. Måste komma ihåg att säga att de ska doppas så inte någon krona bryts av. Lite mörka under magen blev de också. Tror det var chokladen som smälte eller om det var russin som stack fram ur smeten. Får kanske ta till några drag med  rivjärnet.

HH ska också flytta

HH ska flytta till Skärholmen med sin matte. Vi kommer att sakna matten. Och HH kanske lite också. Han har verkligen skärpt till sig. Mindre stöddig. Här om dagen var han stygg. Han gömde sig ovanpå flyttkartongerna och matten ropade och letade, både ute och inne, men han låg alldeles tyst. När vår matte kom för att hjälpa till såg hans matte plötsligt hans taniga lilla svans sticka fram. Hon blev jättelycklig. Den där fula svansen, som en blyertspenna.

Nå, nu ska nog Einar ta det lite lugnt och titta på den egna svansen som jämförelse. Lilla Lorten har en mycket stilig och fyllig svans. Även Maja kan visa upp sin tätpälsade svarta skrytsvans. Och Texas - visserligen är den kort men mycket tjock när han blir rädd för Lilla Lorten. Så svansar kan vara ett känsligt ämne. Betänt det Einar!

Saknar Hedlund

Nu har Hedlund flyttat till sin mormor. Jag saknar honom för vi blev goda vänner och han fick ligga i sängen fast Einar tyckte inte om det. Han är en hygglig kille så jag hoppas han ska trivas på nya stället. Första morgonen när vi bara var tre stycke igen kom Texas inglidande genom balkongdörren. Men det ska jag sätta stopp för! Ahmed, den lille terroristen hahahahaaaaaa

Det känns lite tomt och ledsamt utan Hedlund men någon hade saknat honom och oroat sig för honom och det var skönt att höra. Det är faktiskt lite enklare med en katt mindre också. Ahmed har blivit en riktig värsting. Hoppas han växer ifrån det snart.

Hedlund

Matte kallar mig Lilla Lorten, men ibland ropar hon Ahmed också, med schhhhhhh (fräsljud som låter farligt). Jag bor hos Einar och Maja och den där nye Hedlund (under filten) bor också men han får inte komma in i sovrummet. Det har jag bestämt. Om jag hör honom komma klampande rusar jag till sänghörnet och stirrar ner argt så han går. Han är tatteerad i örat. Ganska löjligt. När matte letade efter den som ska ge honom mat i datorn såg hon att dom heter Hedlund Hane. Så matte var decketiv och ringde till alla Hedlund i Ösmo och Nynäshamn och Västerhaaaaaning men ingen ville ha honom. Så nu bor han hos oss. Jag har inga siffror i örat så jag fick bo kvar hos min matte.


Ännu en bortkommen katt som hittat hem som det står i mäklarreklamen. Först trodde jag att ägaren hette Hedlund men när jag kollat vidare med Kennelklubben (jo, rätt så) fick jag veta att katten var döpt till Hedlund och var hane, inte hona. Jag fick namn, adress och telefonnummer som inte längre är aktuella. Jo, namnet är väl aktuellt förstås. Via div register har jag kommit så långt att en matte svarar: Hej, det är Sofie, vi kan inte svara nu men lämna….osv, osv. Men ingen svarar någonsin och ingen ringer upp. Även ny adress finns så jag skulle kunna skriva eller åka dit. Men hur har katten hamnat här i trakten kan man undra.

Maja i onåd igen

Hej, det är jag som heter Maja. Just nu är matte lite arg på mig. Det blev så fel. Jag känner ju Einar från den tiden då han var både yngre och stiligare. Nu börjar han bli lite gamml och stel, och han klagar ständigt över att han är så hungrig. Han får seniorpluttar och bantarpluttar och kastratpluttar av matte. Och lite smarrigt blötfoder eller tonfisk eller kyckling eller skinka. Men han vill ha mycket mera. Jag, som är en snäll och vänlig katt, ville hjälpa till efter förmåga. Jag kan ju inte få upp honom på hallbyrån där vi andra har mat, men jag fångad en fin mus. Jag la den under sängen eftersom matte inte vill ha möss på finmattan i vardagsrummet där jag tidigare visade upp dem. Nu  blev det så att Einar tackade men sa att han ville spara den, och det gjorde han. Till slut var den riktigt äcklig och jag sa på skarpen att han fick bära bort den själv. Men ni vet ju hur killar städar. Och skjuter upp.

I flera dagar har det luktat låda hemma hos oss trots tömning och skrubb. Men inte lika mycket i badrummet som i sovrumet vilket var märkligt. I natt funderade jag på om näsan kunde inbilla sig så tydlig stank. Läser Marklunds senaste och där förekommer rejält med stank. För en stund sedan tog jag fram ficklampan och kröp ner bland alla lådorna som jag stuvat under sängarna och rev fram för att se om det fanns kattskit där, vilket jag i och för sig betvivlade. Sedan såg jag upphovet till odören. Nu har jag använt långskaftad mopp och sopskyffel och varit en sväng till soptunnan. Nu vädrar jag och hoppas att lukten försvinner. Annars har min lilla silkesapa lämnat flera troféer.... självklart är det Maja. Omöjligt att tänka sig att Einar skulle mäkta med och Ahmed är så virrig och vimsig att han inte skulle få till det och nye Hedlund törs inte gå in i sovrummet. Men Maja är en alert tös....