Så här har jag tillbringat sommaren. Matte har burit vatten. Gräset har blivit mer och mer likt min päls, vackert rött. Nu ska jag berätta om en skrämmande upplevelse. Jag låg i buskarna och tog igen mig och så kom H Herrman. H står för Hemske. Han flög på mig och hela hans familj jagade mig. Först sprang H Herrman och skrek och levde rövare (och jag skrek tillbaka) och efter honom sprang hans matte och hans mattes barnbarn och hans mattes dotter och hans mattes dotters nye kille. Jag sprang allt vad jag orkade in i mina hemmabuskar men dom störtade efter, några förföljde mig in i buskarna. Med hjärtat i halsgropen räddade jag mig in under en trappa på baksidan. Jag var inte det minsta skadad men skakad. Skadad blev däremot H Herrmans jättefina matte när hon skulle släpa hem honom. Min matte hade några tabletter i botten på en burk som hon fick börja med. Jag tycker vi ska rycka ut tänderna på Herrman, det tycker jag!
Einar har tappat mycket hår i sommar men han har inte blivit skallig ändå. Vi har kammat och samlat stora kakor av päls. Vi skänkte några suddar till Herrman att leka med för att pigga upp honom. Det var kanske inte så klokt. Möjligen trodde han att det låg en stor lektuss i busken och på sätt och vis stämde det ju. Klart han blev uppspelt. Men det tog en ände med förskräckelse och Herrman satt i arrest en hel vecka.
Einar hälsar speciellt till Gerd!
