Beatas tröja

Tvi!!! Jag var tvungen att vara provdocka. Matte har stickat en tröja till Beata. Det är en tjock hund som behöver något värmande när hon ligger i bilen. Både Beata och tröjan är jättefula. Tur att inte HH såg mig. Eller Texas. Då hade de nog retat mig. Jag vill ha ett litet sittunderlag utanför porten, i hörnet, så jag håller rumpan varm. Jag har så tät och funktionell päls att jag inte behöver styra ut mig. Men något att sitta på skulle vara skönt.

Nu är första tröjan klar. Det fattades några meter garn så det fick bli en rand på ena ärmen. Ska bli spännande att se om Beata uppskattar omtanken. Hon och Bella har redan fått mammas minkpäls och mammas persianpäls att ha i bilen. Tänk så stolt och glad min mamma var över dem en gång för evigheter sedan. Och så irriterad hon var när vädret inte var kallt nog. Hon var mycket noga med när man växlade från kappa till päls. Jag minns inte om jag provade dem innan jag gav bort dem. Men persianpälsen var tung, minns jag. Det var de på 50-talet.

Min Maja

Titta så fin hon är! Det finns förstås lite övrigt att önska angående hennes bordsskick, men jag  brukar snygga till genom att tugga i mig resterna. Om det är något som jag tycker om. Annars donerar vi det till mattes skator. De är jätteohyfsade. Förut när det var så mycket lössnö att det var svårt att gräva en passande grop lurade de på mig och när jag äntligen fått till det och satte mig till rätta så anföll de och jag fick kasta mig platt ner på magen för att undgå dem. Sedan skrattade de. Högt och elakt. Till sommaren ska vi hämnas, Maja och jag. Då ska vi jaga skatungar.

Christina var här och åt en portion av sina juklappspannkakor i går. Hon hade med sig en tidning om HÄLSA. Man kan ju alltid läsa om det..... Det var Undvik all frukt för att minska sockersuget på ena sidan och Ät frukt som nyttigt mellanmål på nästa uppslag. Pasta är rent socker kvittades mot en recept på makaronipudding. Man räknar väl med att läsarna har olika behov. Såg ett reportage på  TV om Stina Lundberg och hennes hoppande intervjuoffer. De skrattade och hoppade så käckt, och jag tänkte att jag skulle försöka även om jag inte var med i TV. Hur svårt kan det vara? Jag tog sats, gjorde ett jätteskutt och lyfte från backen sådär 8 cm innan jag klumpigt dunsade ner. Nu förstår jag Einar fullt ut.

Trendig

En röd katt har högre trendfaktor än mörka trägolv. Allt i Hemmet 2011. Men det visste jag redan. Jag personligen har mycket hög trendfaktor. Grårandiga katter som Texas och Hemske Herrman är helt ute. Maja ser mycket speciell ut. Hon är ganska snygg. Ni ska få se henne i morgon.

Maja är en riktigt gosig katt. Lite blyg och nervös men rar och sällskaplig när allt är lugnt. Sitter gärna med vid datorn och intresserar sig för småsaker som finns i närheten och kan petas ner på govet. Leker och flänger runt, hoppas högt och sitter på hyllan uppe under taket. Einar titta avundsjukt. Jag har aldrig sett en katt med sådant mönster tidigare.

Fet katt - fet matte på TV

Matte frågade om vi skulle titta på TV tillsammans. Det kunde vara intressant, sa matte. För oss båda. Det var det dummaste jag har hört. Jag sa till matte att det handlar om mätt katt och snäll matte helt enkelt. Vi är förresten tre i familjen numera. Oftast. Det är bra, för Maja tigger så fint. Hon sätter sig på bordet framför matte och tassar henne på kinden. Klappar henne liksom. Då brukar matte falla till föga. Majas husse har bett oss vara kattvakter när han ska resa utomands. Det är klart vi är. Jag ska vakta henne noga. Men det märks inte så mycket om han är i Thailand eller i huset bredvid. Jag tycker ganska mycket om Maja. På bilden ser man att jag jobbat en del. Matte stoppar in täcket i ett stort påslakan. Jag brukar riva ut det och boar in mig i lakanet för att få  ryggstöd.
Einar har klöst ett litet hål i täcket så det ser ut som sagan om fru Hålle i vårt sovrum. Visst hette hon det - i en bröderna Grimsaga och fjädrar som föll ner från ett fönster.... Snart ska jag ta fram en nål och sömma ihop. I många, många år tänke jag på en bok jag läste som flicka. Ingenstans hade jag hittat den. Berättade om den när jag var inne på Röda Korset och en av damerna där visste precis och sa att hon hade den och hon tog med den och jag fick köpa den och läste den igen. Farmors lapptäcke. Elsa Beskow. Min mormor arbetade en tid i slutet av 1800-talet hos en finsömmerska i Örebro. Varje vecka tog hon med sig överblivna tygbitar och sydde ihop dem till ett eget lapptäcke. Jag hade gärna velat se det.
Nog har väl nerräkningen mot våren börjat nu? Jag har skottat en gång fram till soffan på baksidan så att jag är beredd när vårsolen kommer och lockar till en kopp kaffe i värmen mot husväggen.

Einar den store

Hej! Det var länge sedan. Helgerna har varit tuffa för mig. Många gäster. Alldeles för många. Två! Har fått vara på vakt mest hela tiden. Lutten flyttade in och bredde ut sig. Han dök upp en natt och sedan stannade ha bara. Maja kommer ju ofta och hon är inte till besvär egentligen.  Men Lutten försökte ställa sig in hos matte. Han strök sig och  fjantade sig och mot slutet blev han bara för stöddig och hoppade upp på min fönsterplats men när han en natt hoppade upp i sängen föste matte ut honom och stängde dörren. Sedan satt han utanför och skrapade med tassen som jag fick göra när plastpappa var hos oss förr i tiden, så jag vet hur det känns. Han drog just före nyår. Det var skönt. Hans matte hade satt upp lapp på Konsum. Vet inte om han läste det eller om någon berättade för honom. På nyårsafton kom Maja. Hon var skraj för smällarna och gömde sig. Jag gick och tog mig en munsbit. (Lutten är samma katt som Texas. Mitt hatobjekt.)

I dag ska dygnet vändas rätt igen, för i morgon är det åter en vanlig arbetsdag på kontorsstolen. Varje morgon sedan snön kom har jag plikttroget kastat benen över sängkanten runt 06.00 för att mata fåglarna. Senare på morgonen har Einar lockat förföriskt från sängen och så har vi tagit oss en lur till och försökt få ihop sisådär åtta timmar för min del. Det är ju så lätt att vara vaken och läsa länge på natten när morgondagen är en ledig dag. Jag undrar vad som hänt, för det är så många färre fåglar nu än vid starten. Det är koltrastarna som blivit färre, inte skatorna. Har de dött undan för att skatorna tagit över eller har allt flera börjat mata dem? Kanske behöver de inte lika mycket nu när det varit lite mildare. Jag har besök av en björktrast tror jag det är, lite gulsparvar och andra små grå rackare i stora stim. Skator, en kråka och så koltrastarna. Inga rariteter direkt. Koltrastarna har jag matat i alla år trots att de otacksamma rackarna försvinner så snart den börjar bli barmark igen och dyker upp först när snön kommer. Men då är de punktliga.