På mitt påslakan!

Texas har tagit sig friheter igen och jag kryper ihop bakom några krukor. Jag oroar mig för att jag ska bli tunnhårig. Vissa män döljer detta faktum med att raka sig, men hur skulle det se ut?!!! Lakanet blir snabbt luddigt, som en förlängning av min päls. Carro på mattes jobb kom med ett hårstrå mellan fingrarna och frågade om jag var rödhårig. Tänk för att jag är det! Inte bonnigt randig eller så. Bara lite ljusare på magen. Hon hade suttit nära mattes jacka. Jag känner mig lite frusen och håller mig inne. Har hostat några gånger och matte muttrar om haksmask. Det låter olustigt. Jag tror snarare att det är katthår som flyger omkring och irriterar luftvägarne. Matte borde skaka oftare.

Vi har öppet hus Einar och jag. Det är bakvänt, för först när det blir varmt kan vi stänga balkongdörren. Då utestänger vi inga frusna katter utan endast katter som vill vara ute och härja när mörkret faller. Nu gäller det bara att ta sig igenom, det är vi ense om. Den stora krukan innehåller en chilipeppar som kommer att klara hela vintern trots att Einar försöker tugga på den. Den fula kaktusen är en taggig historia som Maja lyfte upp ur krukan med ett bestämt bett i några av taggar. Alla delar vi växtintresset.

Klätterpall

Det här är en av mina klätterpallar. Matte köper pallar hos Pär i ladan och placerar ut dem strategiskt. Det är snällt av henne för då kan jag kravla upp och behöver inte anstränga mig med att hoppa (jag brukar säga klavla för jag har svårt med r). Det är jobbigt att hoppa när man är lite till åren och  börjar känna av lederna (artros kanske?). Maja hoppar framgångsrikt hur högt som helst men jag låtsas att jag inte är intresserad. Jag tittar bort när hon spinner och jamar för att visa sig  duktig. Hon har kloat jättemycket i mattes en äkta matta. Det brukar jag också göra, men  det är en helt annan sak. Klorna fastnar så skönt och man får dra loss dem. Mycket behagligt. Det fastnar en hel massa hår också. Ganska sällan tar matte fram dammsugaren som hon köpte för att den var bäst i test mot djurhår. Matte svär varje gång för den är så klumpig och tung och otymplig. Den heter Nilfisk. Ett ganska vackert namn, i alla fall på slutet.

Jag gör mina fynd i Åby Lada. Ett av mina favoritstsällen och promenadmål när samvetet ryar med mig. Visserligen  krävs mera än en liten sväng till centrum för att man ska  få dagens dos av motion men så här års kan man skylla på väglaget. Och lite är bättre än ingenting alls. Nu är det mycket prat om Focus och vem vet, kanska ska jag göra ett försök jag också. Hörde i dag talas om en sorts rockring som är tyngre än gamla tiders plastringar. Men vänta nu, den vi vickade med på 50-talet var väl av ... kan det ha varit bambu??? Den var inte så tjock och definitivt inte av plast. Den här nya modellen får man blåmärken av om man inte tar det lugnt i början. Jag tror att blåmärkena hamnar på tårna när man tappar den. Kan man få ringen att stanna uppe när man är spolformad? Återkommer med rapport.

Herrman vaktar tre vise tomtar

Så här såg Herrman ut på nyårsaftonen. Hans minsta lillmatte hade berättat om de tre vise männen och HH rörde till det och trodde det handlade om mattens små jultomtar. Han är så märkvärdig för han kan räkna till tre. Det går bra med att vakta Maja. Jag vaktar henne hela dagarna när vi sover men på kvällen vilar jag och då får matte ta över. Jag har förklarat för henne att hon ska bo här nu en vecka till, men den stollan springer hem ibland och sätter sig utanför porten. Då ropar matte med sin lenaste röst och då kommer hon skuttande med Texas i släptåg. Ska det aldrig bli lugnt??!
Nu kom Maja farande och försöker sitta på tangentbordet. Hon spinner högt och vänligt och vill putta ner allt smått och löst. Pälsen är kall och lite fuktig. Vi är alla tre inne på att det snart måste bli vår. Loppans matte berättade att hon noterat när blåsipporna blommar på vår baksida. Det har varit samma datum flera år oberoenda av snömängd. Den 27 mars ska vi fira blåsippans dag.