Ett första litet steg.......

Det är nog tokigt att ta sina allra första osäkra steg in i denna nya värld närmare midnatt när orken redan tryter. Det känns just nu som om det skulle behövas många pigga timmar för att knäcka koden. Ibland måste man (även jag) hoppa, trots att jag klassats som "äventyrsobenägen" av några kolleger som skulle göra bedömning av mig i något utbildningssammanhang för mågna år sedan. Skulle min självbild stämma med andras uppfattning? Min fd man fnös åt det han kallade mitt behov av borgerlig trygghet. Tjaaaaaaa... jag är i alla fall inte missnöjd med hur det blev i livet, och jag skyller inte heller på någon annan.