Äntligen! För jag har varit lite svartsjuk. Matte har lurat in mig och sedan har hon gått ut och fjollat med Charlie hur mycket som helst. Han har ätit mina pluttar direkt ur handen på henne. Vad är meningen??? En kväll när jag gick neröver stannade en tant och stirrade på mig. Sedan gick hon ner och läste på lappen utanför garaget och ringde till Charlies matte. Jag skrek att jag heter Einar och har kort päls och inte alls är skygg men hon fattade ingenting. Matte såg från fönstret vad som höll på att hända (jag skulle bli tjuvad) så hon kom ut och sa att jag var fel katt. Så klart jag var fel. En annan kväll kom Texas och skrämde bort Charlie. Det tyckte jag var jätteroligt. Enda gången som Texas gjort något bra. Men så i söndags kom en annan fångartant med en stor väska och lurade Charlie och vips var han instängd och fick åka hem. Pust.
Nu har Charlie fått komma hem igen. Skönt för oss alla. Det börjar bli dags för alla katter att få komma inomhus. Det var ganska tungt att tänka sig honom ute i snön hela vintern. Nu är han omhändertagen och ska förhoppningsvis inse att det är ett mera behagligt liv än att behöva smyga omkring i en, förvisso fri men ytterst osäker tillvaro. Skönt för Einars matte att inte behöva vara vaken sent för att hålla koll på att maten kom i rätt kattmage och inte bara slank ner i någon annan av alla katter som smyger omkring. Eller grävling för den delen. På sikt hade det nog gått att mata in honom, men vad skulle Einar ha sagt om att få en lurvig bror? Var kisse i sitt eget hem. Borde gälla även Maja och Texas......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar