På mitt påslakan!

Texas har tagit sig friheter igen och jag kryper ihop bakom några krukor. Jag oroar mig för att jag ska bli tunnhårig. Vissa män döljer detta faktum med att raka sig, men hur skulle det se ut?!!! Lakanet blir snabbt luddigt, som en förlängning av min päls. Carro på mattes jobb kom med ett hårstrå mellan fingrarna och frågade om jag var rödhårig. Tänk för att jag är det! Inte bonnigt randig eller så. Bara lite ljusare på magen. Hon hade suttit nära mattes jacka. Jag känner mig lite frusen och håller mig inne. Har hostat några gånger och matte muttrar om haksmask. Det låter olustigt. Jag tror snarare att det är katthår som flyger omkring och irriterar luftvägarne. Matte borde skaka oftare.

Vi har öppet hus Einar och jag. Det är bakvänt, för först när det blir varmt kan vi stänga balkongdörren. Då utestänger vi inga frusna katter utan endast katter som vill vara ute och härja när mörkret faller. Nu gäller det bara att ta sig igenom, det är vi ense om. Den stora krukan innehåller en chilipeppar som kommer att klara hela vintern trots att Einar försöker tugga på den. Den fula kaktusen är en taggig historia som Maja lyfte upp ur krukan med ett bestämt bett i några av taggar. Alla delar vi växtintresset.