Irriterade

När det började ljusna anmälde jag att jag tänkte gå ut. När fönstret bara är öppet en springa får matte räkna med att vakna till. Varken Lilla Gumman eller Levis eller Texas (som jag hatar) var ute så jag tog en lov ner mot gärdet med spännande diket. Där hade jag lite att bestyra innan jag försökte ta mig in av egen maskin men blev sittande på fönsterblecket, för liten springa igen. När jag blev insläppt slängde jag i mig en påse och kröp intill matte för att mysa och pussas lite. Sedan somnade vi.
Einar kom in och åt lite och sedan mojade vi en stund och somnade om. När jag vaknade tittade jag ut genom förnstret och såg stor sork precis utanför. Fick snabbt på jeans och jacka och ut med spaden, rusade upp i slänten, klafsade i stora hundens stora hundskit (blev på ännu sämre humör) och grävde raskt en mindre grop i grässvålen och stenröser under, föste ner lite löv och torrt gräs och hämtade den döde för snabb begravning för att unvika upptäkt (grannar som skulle tro att det var en råtta). På med lite sten och grenar för att skapa griftefrid.

Jag fattar inte varför matte ska vara så sur när jag kom hem med en gåva till henne. Ville bidra till hushållet. Plastpappa påpekar alltid att "grabben har ju inget jobb - sitter bara vid bordet och blir tjockare och tjockare". Som tur är är han bortrest. Hon tittar på mig och muttrar: Äckligt! så fort hon ser mig. Vad tänkte hon jag skulle göra ute? Titta på solsuppgången?