Mitt minsta husdjur

Här om kvällen tittade jag ner mot golvet när jag borstade tänderna. Jag har avloppet in i väggen, inte ner igenom golvet. Jo, det har jag visst det. Hålet är ganska litet numera, efter golvvärmen och de tjock betongplattorna. Det såg liksom dammigt ut, vilket är fullt möjligt, men också som om det svävade ett sådant där tomatfäste som brukar bli kvar på kvisttomater. Progressiva glasögon samarbetar inte så jag la mig platt på golvet och spanade. Mötte blicken hos en STOR tjockbent spindel som förväntansfullt satt mitt i sitt nät. Vad trodde hon skulle dyka upp på menyn? Har aldrig sett ens en liten silverfisk. Men hon hade valt rätt avloppsöppning ändå för jag ilade ut till Einars tallrik och tog en liten väl avslickad matbit och puttade den försiktigt mot nätet. Hon satt blickstilla några sekunder och sedan liksom föll hon ner och snodde åt sig biten och satt sig över den. En stund senare var både maten och hon försvunna, förmodligen inåt avloppet. Matar hon kanske sina hundra småspindelungar? Har kollat efter henne men hon har inte visat sig igen. Det var en ganska väl tilltagen bit. Men nätet är på plats.

Matte beter sig märkligt ibland. Jag vill att hon ska vara min matte och inte hålla på med andra. Som Lilla Gumman till exemplel. Nu när jag har lite svårt att hoppa (så jag inte kan sitta på Stenes balkong) har matte dragit ifrån glasen på vår balkong så jag ska ha god utsikt när jag sitter på bordet och tittar ut. Då hoppar Lilla Gumman lätt upp och går in som om hon bodde hos oss. Jag tycker matte skulle säga till på skarpen. Och nu den där äckliga spindeln. Jag såg den för länge sedan och jag sa ingenting för jag hoppades den skulle försvinna. För säkerhets skull brukar jag sitta i badkaret när matte stökar i badrummet. Skulle inte bli förvånad om hon ställer fram ett fat med läckra bitar där vid avloppet. En dag sitter det kanske spindlar i ring och äter upp min mat. Motbjudande.