HH:s matte är så snäll! Jag fick en manlig, blå liten tallrik med lagom uppåtböjda kanter som håller maten på plats och en skål som passar precis till en slatt vispad grädde, överbliven när gudmatte varit på pannkanksmiddag. Tack och lov vill hon inte ha turkisk yoghurt till sina rårörda lingon utan vispad grädde. Ibland har man flyt! HH har varit hos veterinären och blivit sövd. Jag tänkte följa med matte på sjukbesök och titta på honom när han raglade omkring. Det kunde ha varit kul, men jag fick inte. Det var tur, för han hade fått uppåttjack och gick omkring ganska obehindrat sa matte. Han har ordinerats reducerande kost. Jag fick smaka och det var jättegott! HH är så petig; han vill inte ha det och inte det och inte det heller. Men något måste han få i sig för han är så tjock, överallt. Jag är bara lite pösig om magen.
Herrman är nu både besiktigad och reparerad. Han hade skött sig exemplariskt, berättade stolt matte. Är Einar misskött? Han ville ju så gärna vara försäkrad sa han för länge sedan, men eftersom han är lite till åren måste han inspekteras av veterinär och det har liksom inte blivit av. Ultraljud och prover med nålar? Skulle han sättas på diet och tvingas till att vaccinera sig mot ditten och datten först? Eller skulle veterinären bara klappa honom och säga att han ser frisk ut med klara ögon och käck svansföring? Måhända det går att ringa och fråga först. Kanske blir det som för matte som inte fick teckna efterlevandeskydd. Så vi får se till att hålla oss friska och leva länge! Matte + Einar = sant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar