Hedlund

Matte kallar mig Lilla Lorten, men ibland ropar hon Ahmed också, med schhhhhhh (fräsljud som låter farligt). Jag bor hos Einar och Maja och den där nye Hedlund (under filten) bor också men han får inte komma in i sovrummet. Det har jag bestämt. Om jag hör honom komma klampande rusar jag till sänghörnet och stirrar ner argt så han går. Han är tatteerad i örat. Ganska löjligt. När matte letade efter den som ska ge honom mat i datorn såg hon att dom heter Hedlund Hane. Så matte var decketiv och ringde till alla Hedlund i Ösmo och Nynäshamn och Västerhaaaaaning men ingen ville ha honom. Så nu bor han hos oss. Jag har inga siffror i örat så jag fick bo kvar hos min matte.


Ännu en bortkommen katt som hittat hem som det står i mäklarreklamen. Först trodde jag att ägaren hette Hedlund men när jag kollat vidare med Kennelklubben (jo, rätt så) fick jag veta att katten var döpt till Hedlund och var hane, inte hona. Jag fick namn, adress och telefonnummer som inte längre är aktuella. Jo, namnet är väl aktuellt förstås. Via div register har jag kommit så långt att en matte svarar: Hej, det är Sofie, vi kan inte svara nu men lämna….osv, osv. Men ingen svarar någonsin och ingen ringer upp. Även ny adress finns så jag skulle kunna skriva eller åka dit. Men hur har katten hamnat här i trakten kan man undra.

Maja i onåd igen

Hej, det är jag som heter Maja. Just nu är matte lite arg på mig. Det blev så fel. Jag känner ju Einar från den tiden då han var både yngre och stiligare. Nu börjar han bli lite gamml och stel, och han klagar ständigt över att han är så hungrig. Han får seniorpluttar och bantarpluttar och kastratpluttar av matte. Och lite smarrigt blötfoder eller tonfisk eller kyckling eller skinka. Men han vill ha mycket mera. Jag, som är en snäll och vänlig katt, ville hjälpa till efter förmåga. Jag kan ju inte få upp honom på hallbyrån där vi andra har mat, men jag fångad en fin mus. Jag la den under sängen eftersom matte inte vill ha möss på finmattan i vardagsrummet där jag tidigare visade upp dem. Nu  blev det så att Einar tackade men sa att han ville spara den, och det gjorde han. Till slut var den riktigt äcklig och jag sa på skarpen att han fick bära bort den själv. Men ni vet ju hur killar städar. Och skjuter upp.

I flera dagar har det luktat låda hemma hos oss trots tömning och skrubb. Men inte lika mycket i badrummet som i sovrumet vilket var märkligt. I natt funderade jag på om näsan kunde inbilla sig så tydlig stank. Läser Marklunds senaste och där förekommer rejält med stank. För en stund sedan tog jag fram ficklampan och kröp ner bland alla lådorna som jag stuvat under sängarna och rev fram för att se om det fanns kattskit där, vilket jag i och för sig betvivlade. Sedan såg jag upphovet till odören. Nu har jag använt långskaftad mopp och sopskyffel och varit en sväng till soptunnan. Nu vädrar jag och hoppas att lukten försvinner. Annars har min lilla silkesapa lämnat flera troféer.... självklart är det Maja. Omöjligt att tänka sig att Einar skulle mäkta med och Ahmed är så virrig och vimsig att han inte skulle få till det och nye Hedlund törs inte gå in i sovrummet. Men Maja är en alert tös....

Mustasch

Han har så långa morrhår. Provokativt långa. Det är jättefult. Jag tycker de skulle vara i vägen. Matte och jag har korta morrhår. Majas är också ganska korta. De är svarta och på ena sidan har hon tre vita. Det är så sött. Lorten kör fram skallen så att alla ska se hans mustascher. Han visar upp sig. Som om det vore något att skryta med.

Ibland tänker jag på en mellanperiod när det inte funnits katt i huset. Lite längtansfullt på sätt och vis. Nu är det katthår, pytsar och leksaker överallt. För att inte tala om lukt och sand kring lådan. Även om jag försöker hålla efter och röja upp och skaffa rutiner. Det tar myckt tid också. Men så gott det är att ha små vänner som väntar och visar tillgivenhet. Vägval katt! Det är klart att det ska finnas katt. Ett hem utan katt är endast en bostad läste jag en gång. Ack så sant!

Min mörka skönhet

Maja trivs hos mig och matte. Då behöver inte vår förra husse oroa sig. Jo, det stämmer, vi hade samma husse förr men jag drog först, när Maja hade småknoddar med Texas. Kattungar har jag aldrig gillat. Nu är det slut med sådana dumheter för Majas del. En gång för länge sedan hade jag en annan matte. Jag tycker det är bättre ordning på en matte. Faktiskt. Mera inkännande och lyhörd för mina behov. Jag hoppas få ha min matte länge. När hon får en gungstol ska vi ha den tillsammans.

Einar har en något oklar bakgrund men vi klarar oss bra utan id-handlingar. Med Ahmed är det ännu värre. Kanske fanns någon som var orolig när han försvann, någon som var ute om kvällarna och lockade och sörjde när han aldrig kom tillbaka. Den personen skulle veta att han fått det riktigt bra och är tjock om magen och fått tjock och blank päls. Varifrån kom han? Närområdet eller långt bortifrån? Kastrerad var han, så någon hade i alla fall satsat på honom en gång. Men ingen hörde av sig trots många lappar. Han har ett randigt framben och ett vit. Det är ganska ovanligt.

Orolig för matte

Nu har matte pratat med vattenkannan vid flera tillfällen. - Jasså, där är du lilla vän, säger hon när hon strubblar upp i mörkret och kannan står nedanför diskbänken där även några av våra fat och skålar bukar stå. Det är lite pinsamt faktiskt. Hon tror nog det är någon av oss katter. Ser hon så dåligt? Nu är kannan ute igen som tur är. Ahmed skrattar åt matte och då blir jag arg på honom.

Jag är så less på alla halvätna portioner så jag har kapitulerat och köper nu "gofoder" - sådant som garanterat äts upp genast. Einar är nog inte så förtjust för han kunde annars äta upp rester när han kände sig sugen. Nu gäller personliga portioner och mindre med mellanmål. Det tycker han inte är en  bra idé.

Stretching

Det är bra för både kropp och själ att slappna av och stretcha lite. Jag motionerar ju regelbundet och rör på mig. Jo, det gör jag visst! Jag behöver inget dyrt kort på Fokus utan utnyttjar tillfällena som ges. Jag klättrar upp på trappstegen t ex, och går till baksidan och solar mig om vädret tillåter. Så kollar jag regelbundet bilarna på parkeringen. Jag skulle  faktiskt passa till parkeringsvakt, har stort intresse av bilar på parkeringen och i garaget. Ibland händer det att jag måste skynda på lite extra om HH får ett av sina  ryck. Han brukar sköta sig hyfsat och hans trevliga matte passar honom men någon gång händer det att han smyger undan och gör ett utfall. Jag är helt ense med honom om att Lorten ska hållas kort men han kunde nöja sig med det. Han är verkligen ingen gentleman för det händer att han jagar Maja.  Det stör mig.

Vi borde leva ett aktivare liv allihop, eventuellt med undantag av Maja. Men det är ju så tråkigt. I alla fall när tiden inte är längre än att den räcker till jobb, tvingande sysslor och plikter samt lite roligt. Om  tiden tog det lugnt och stod stilla en timme om dagen skulle jag gärna motionera just den timmen. Är lite bekymrad för Einar men han påstår att det bara är lång päls som hänger under magen. Jag som går upprätt kan inte förklara bort min mage så enkelt.

Han kommer närmre

Nu börjar det gå mot hösten och jag tycker det känns skönt att ligga inne och sova. Det gör Lorten också. När jag sover djupt och lugnt kommer han smygande. Jag vill bara att matte ska ligga nära, ingen annan. Och absolut inte Lorten. Han fattar extremt långsamt. Jag fräser till och slåt honom med tassen så jag får hans päls på mina klor men han kommer bara tillbaka. Det är mycket obehagligt att vakna och känna honom alldeles närgånget inpå. Om det åtminstone vore Maja. Annars har sommaren varit skön. Många trevliga och sympatiska katter finns numera här i närområdet, och så en och annan som gärna fick flytta härifrån. Ingen nämnd men inte heller glömd. Tänker på en speciell... Eller två vid närmare eftertanke.

Det har varit många fina stunder och roliga situationer i min lilla kattfamilj. Ahmed har vuxit till sig och ser nu ut som en brottare och rör sig som en sådan. Han är kortbent och kompakt, går med nersänkt huvud och rak linje över öronen. Ser grym ut. Han har fått för sig han ska bitas och kastar ut en taggig tass när jag går förbi, men jag tror inte han är elak, bara har svårt att kanalisera sin kärlek. Hans namn betyder "den tacksamme" har jag läst. Och jag tror han är riktigt tacksam för att han fick permanent uppehållstillstånd hos oss.

Här händer det saker!

Det här är Ahmed (uttalas Achmed), min lillebror. Matte har adopterat honom. Han började bo på grannens balkong och snälla Gerd ville gärna ha honom. Det tycker jag skulle ha varit utmärkt, men tyvärr är hon allergisk. En natt smög han in och sov under vårt matbord. Jag var rasadne, men matte frästa åt mig. Näst natt låg han i soffan. Då sov jag ute. Nästa natt hoppade han upp i min och mattes säng och smög upp till huvudkudden och spann så högt så jag fick ont i huvudet. Det var inte kul. Sedan dess bor han hos oss. Matte satte upp lappar, men ingen ville ha honom. Det kan man förstå. Han är omogen och jamar högt och skråligt. Och sparkar i öronen. Matte åkte till veterinären med honom men han hade inte skabb. Det kostade 915:- Nu säger matte att hon har investerat i honom så nu är vi bröder. Gudmatte tyckte han var så tufsig och smutsig när han kom så hon döpter honom till Lorten. Det tycker jag var ett mycket bra och beskrivand namn. Maja har också flyttat hit. Hon trivdes inte i på åttonde våningen i Farsta. Hon och jag är ute nästan dygent runt nu när det har varit så fint väder. Jag älskar Maja.

Att bli en trekattsmatte hade jag inte planerat! De är så olika, mysiga på var sitt sätt. Var och en krånglar på sitt speciella vis, tjafsar om maten, utom Einar som äter allt han kommer över, allt han tror att de andra skulle vilja ha. Både rått och ruttet som gudmatte brukar säga. Nu får vi nog skarva måttbandet.

Packat åt Maja

Matte och jag har packat Majas leksaker och matte har kammat mig länge och så gjorde vi två hårbollar till Maja så hon kan känna min lukt och minnas mig och leka med dem. Hon får säkert tråkigt när hon ska bli innekatt. Jag hoppas hennes husse glömmer kvar henne. Det gör jag.

Det är riktigt ledsamt. Trodde inte det först, men nu är vi oroliga Einar och jag att vi ska ha sett henne för sista gången. När hon går ut tänker vi: Kommer hon tillbaka eller...... Sorgligt! Vi har hängt hennes påse på hussens backspegel. Vi har funderat på att stänga in henne och neka till att hon finns hos oss. Om han kommer och ringer på. Vi är båda fästa vid lilla Maja, men det är så klart hussen också.

Upphittad

Jag vet inte vad den här katten heter. Den har fattat tycke för mina matskålar. En skugga i natten. Den har en fånig grej i halsband runt halsen. Där inne finns nog en lapp med namn och adress. Den slår emot kanten på skålen när han äter. Eller hon, jag har inte kollat. När jag hörde det i förrgår natt satte jag mig käpprätt upp i sängen men matte strök lugnande och jag la mig igen. Men nu i natt gick jag upp för att kolla. Maja kom med ut i hallen och då................

I natt vaknade jag av ett förfärligt morrande. Dovt och utdraget omväxlande med fräs. Var tvungen att vakna färdigt och tvinga mig upp på benen. På hallbyrån satt denne nya bekantskap och fräste och morrade om vartannat. Einar och Maja satt nedanför och tittade intresserat. Kattuslingen fräste åt mig också och ville inte flytta på sig. Jag fick hämta moppen i städskåpet.

Ledsen!!!!

Min Maja ska flytta till åttonde våningen någonstans. Hon ska bli innekatt!!!! Hon har inte sagt något, men hon kanske inte vet det själv ännu. Matte berättade i morse. Jag har varit ledsen hela dagen. Jag vill inte att hon ska flytta. Hon ska flytta om några dagar. Jag vill inte det! Jag vill hon ska bo kvar hos matte och mig. Ja, som vanligt. Hon bor hos oss när hon vill. Nu vill jag hon ska bo hos oss alltid. Jag är ledsen!

I morse träffade jag Majas husse (och Einars förre husse) och han berättade att han är på väg att flytta. Jag sa att Maja är välkommen att bo kvar och hussen lovade ringa om hon inte trivs. Då får hon flytta hit till Einar. Gärna. Förr kom katten och la sig på tidningen om man ville läsa. Nu har de anpassat sig till nyare teknik.

Länstyrelsen smyger omkring

Jag läste en skrämmande notis i lokaltidningen. Matte hade lämnat den på köksbordet. Det stod om en som hette Länstyrelsen som hade sett en tjock hund i Tungelsta och krävde att matten skulle banta den. Jag håller mig gömd dagtid om han skulle dyka upp här hemma. Gudmatte sa att jag ska säga att jag bara har kraftig benstomme om han får syn på mig. Matte säger att jag kan börja fira Ramadan redan nu. Det betyder att jag inte ska äta medan det är ljust. Jag tycker om att ta en munsbit lite då och då, både när det är mörkt och ljust.

Nu har de flesta koltrastarna dragit iväg till sina sommarrevir, skatorna är mindre på hugget och rådjuren verkar hitta fram till annan mat än mina givor som varit till hälften orörda de senaste nätterna. Kan förstås beror på att det regnat lite under natten så pelletsen blir geggiga. I kväll ska jag ställa ut lite mindre i varje bytta för att inte slösa då det småregnar igen. Snart dyker nog de första igelkottarna upp. Då övergår det ihärdiga hackandet av russin, nötter, ost och korv till att steka pannkakor och bjuda på kattmat. Det är nästan så att jag önskar att de inte dyker upp så jag kan få ledigt i sommar, men de har kommit i alla år jag bott här så de lär dyka upp även i år. Några av dem är stammisar och kommer rusande om jag pratar och trampar på fötterna om jag sitter ute och läser och fötterna når ner till backen.

Flygande Maja

Ibland gömmer jag mig för matte. Då går hon utomhus och letar och ropar och lockar. Jag tycker hon ska oroa sig ibland. En dag hade jag gömt mig bland stryktvätten högt uppe i ett skåp. Matte visste att jag inte kan hoppa dit så hon letade inte där.

Det var roligt. Jag var alldeles tyst. Jag hade med mycket möda klättrat upp på korgarna. Gjorde ont i tassarna. Men Maja hoppar jättehögt. Utan besvär. Det gillar jag inte. Matte gillar inte att hon river ner och förstör. Rätt år Maja att matte blir arg på henne.

Maja bor mera och mera hos oss. Hon vill inte ligga i sängen eller bli buren och hon är ganska försiktig. Hon tränger sig inte fram vid skålarna och är petig med maten. Hon gillar att leka och har masor med småsaker som hon slåss med eller jagar. En morgon när jag samlade ihop de utspridda leksakerna höll jag på att samtidigt ta upp en mus hon lagt på mattan. Tror inte det kan var Einar.

På mitt påslakan!

Texas har tagit sig friheter igen och jag kryper ihop bakom några krukor. Jag oroar mig för att jag ska bli tunnhårig. Vissa män döljer detta faktum med att raka sig, men hur skulle det se ut?!!! Lakanet blir snabbt luddigt, som en förlängning av min päls. Carro på mattes jobb kom med ett hårstrå mellan fingrarna och frågade om jag var rödhårig. Tänk för att jag är det! Inte bonnigt randig eller så. Bara lite ljusare på magen. Hon hade suttit nära mattes jacka. Jag känner mig lite frusen och håller mig inne. Har hostat några gånger och matte muttrar om haksmask. Det låter olustigt. Jag tror snarare att det är katthår som flyger omkring och irriterar luftvägarne. Matte borde skaka oftare.

Vi har öppet hus Einar och jag. Det är bakvänt, för först när det blir varmt kan vi stänga balkongdörren. Då utestänger vi inga frusna katter utan endast katter som vill vara ute och härja när mörkret faller. Nu gäller det bara att ta sig igenom, det är vi ense om. Den stora krukan innehåller en chilipeppar som kommer att klara hela vintern trots att Einar försöker tugga på den. Den fula kaktusen är en taggig historia som Maja lyfte upp ur krukan med ett bestämt bett i några av taggar. Alla delar vi växtintresset.

Klätterpall

Det här är en av mina klätterpallar. Matte köper pallar hos Pär i ladan och placerar ut dem strategiskt. Det är snällt av henne för då kan jag kravla upp och behöver inte anstränga mig med att hoppa (jag brukar säga klavla för jag har svårt med r). Det är jobbigt att hoppa när man är lite till åren och  börjar känna av lederna (artros kanske?). Maja hoppar framgångsrikt hur högt som helst men jag låtsas att jag inte är intresserad. Jag tittar bort när hon spinner och jamar för att visa sig  duktig. Hon har kloat jättemycket i mattes en äkta matta. Det brukar jag också göra, men  det är en helt annan sak. Klorna fastnar så skönt och man får dra loss dem. Mycket behagligt. Det fastnar en hel massa hår också. Ganska sällan tar matte fram dammsugaren som hon köpte för att den var bäst i test mot djurhår. Matte svär varje gång för den är så klumpig och tung och otymplig. Den heter Nilfisk. Ett ganska vackert namn, i alla fall på slutet.

Jag gör mina fynd i Åby Lada. Ett av mina favoritstsällen och promenadmål när samvetet ryar med mig. Visserligen  krävs mera än en liten sväng till centrum för att man ska  få dagens dos av motion men så här års kan man skylla på väglaget. Och lite är bättre än ingenting alls. Nu är det mycket prat om Focus och vem vet, kanska ska jag göra ett försök jag också. Hörde i dag talas om en sorts rockring som är tyngre än gamla tiders plastringar. Men vänta nu, den vi vickade med på 50-talet var väl av ... kan det ha varit bambu??? Den var inte så tjock och definitivt inte av plast. Den här nya modellen får man blåmärken av om man inte tar det lugnt i början. Jag tror att blåmärkena hamnar på tårna när man tappar den. Kan man få ringen att stanna uppe när man är spolformad? Återkommer med rapport.

Herrman vaktar tre vise tomtar

Så här såg Herrman ut på nyårsaftonen. Hans minsta lillmatte hade berättat om de tre vise männen och HH rörde till det och trodde det handlade om mattens små jultomtar. Han är så märkvärdig för han kan räkna till tre. Det går bra med att vakta Maja. Jag vaktar henne hela dagarna när vi sover men på kvällen vilar jag och då får matte ta över. Jag har förklarat för henne att hon ska bo här nu en vecka till, men den stollan springer hem ibland och sätter sig utanför porten. Då ropar matte med sin lenaste röst och då kommer hon skuttande med Texas i släptåg. Ska det aldrig bli lugnt??!
Nu kom Maja farande och försöker sitta på tangentbordet. Hon spinner högt och vänligt och vill putta ner allt smått och löst. Pälsen är kall och lite fuktig. Vi är alla tre inne på att det snart måste bli vår. Loppans matte berättade att hon noterat när blåsipporna blommar på vår baksida. Det har varit samma datum flera år oberoenda av snömängd. Den 27 mars ska vi fira blåsippans dag.

Beatas tröja

Tvi!!! Jag var tvungen att vara provdocka. Matte har stickat en tröja till Beata. Det är en tjock hund som behöver något värmande när hon ligger i bilen. Både Beata och tröjan är jättefula. Tur att inte HH såg mig. Eller Texas. Då hade de nog retat mig. Jag vill ha ett litet sittunderlag utanför porten, i hörnet, så jag håller rumpan varm. Jag har så tät och funktionell päls att jag inte behöver styra ut mig. Men något att sitta på skulle vara skönt.

Nu är första tröjan klar. Det fattades några meter garn så det fick bli en rand på ena ärmen. Ska bli spännande att se om Beata uppskattar omtanken. Hon och Bella har redan fått mammas minkpäls och mammas persianpäls att ha i bilen. Tänk så stolt och glad min mamma var över dem en gång för evigheter sedan. Och så irriterad hon var när vädret inte var kallt nog. Hon var mycket noga med när man växlade från kappa till päls. Jag minns inte om jag provade dem innan jag gav bort dem. Men persianpälsen var tung, minns jag. Det var de på 50-talet.

Min Maja

Titta så fin hon är! Det finns förstås lite övrigt att önska angående hennes bordsskick, men jag  brukar snygga till genom att tugga i mig resterna. Om det är något som jag tycker om. Annars donerar vi det till mattes skator. De är jätteohyfsade. Förut när det var så mycket lössnö att det var svårt att gräva en passande grop lurade de på mig och när jag äntligen fått till det och satte mig till rätta så anföll de och jag fick kasta mig platt ner på magen för att undgå dem. Sedan skrattade de. Högt och elakt. Till sommaren ska vi hämnas, Maja och jag. Då ska vi jaga skatungar.

Christina var här och åt en portion av sina juklappspannkakor i går. Hon hade med sig en tidning om HÄLSA. Man kan ju alltid läsa om det..... Det var Undvik all frukt för att minska sockersuget på ena sidan och Ät frukt som nyttigt mellanmål på nästa uppslag. Pasta är rent socker kvittades mot en recept på makaronipudding. Man räknar väl med att läsarna har olika behov. Såg ett reportage på  TV om Stina Lundberg och hennes hoppande intervjuoffer. De skrattade och hoppade så käckt, och jag tänkte att jag skulle försöka även om jag inte var med i TV. Hur svårt kan det vara? Jag tog sats, gjorde ett jätteskutt och lyfte från backen sådär 8 cm innan jag klumpigt dunsade ner. Nu förstår jag Einar fullt ut.

Trendig

En röd katt har högre trendfaktor än mörka trägolv. Allt i Hemmet 2011. Men det visste jag redan. Jag personligen har mycket hög trendfaktor. Grårandiga katter som Texas och Hemske Herrman är helt ute. Maja ser mycket speciell ut. Hon är ganska snygg. Ni ska få se henne i morgon.

Maja är en riktigt gosig katt. Lite blyg och nervös men rar och sällskaplig när allt är lugnt. Sitter gärna med vid datorn och intresserar sig för småsaker som finns i närheten och kan petas ner på govet. Leker och flänger runt, hoppas högt och sitter på hyllan uppe under taket. Einar titta avundsjukt. Jag har aldrig sett en katt med sådant mönster tidigare.

Fet katt - fet matte på TV

Matte frågade om vi skulle titta på TV tillsammans. Det kunde vara intressant, sa matte. För oss båda. Det var det dummaste jag har hört. Jag sa till matte att det handlar om mätt katt och snäll matte helt enkelt. Vi är förresten tre i familjen numera. Oftast. Det är bra, för Maja tigger så fint. Hon sätter sig på bordet framför matte och tassar henne på kinden. Klappar henne liksom. Då brukar matte falla till föga. Majas husse har bett oss vara kattvakter när han ska resa utomands. Det är klart vi är. Jag ska vakta henne noga. Men det märks inte så mycket om han är i Thailand eller i huset bredvid. Jag tycker ganska mycket om Maja. På bilden ser man att jag jobbat en del. Matte stoppar in täcket i ett stort påslakan. Jag brukar riva ut det och boar in mig i lakanet för att få  ryggstöd.
Einar har klöst ett litet hål i täcket så det ser ut som sagan om fru Hålle i vårt sovrum. Visst hette hon det - i en bröderna Grimsaga och fjädrar som föll ner från ett fönster.... Snart ska jag ta fram en nål och sömma ihop. I många, många år tänke jag på en bok jag läste som flicka. Ingenstans hade jag hittat den. Berättade om den när jag var inne på Röda Korset och en av damerna där visste precis och sa att hon hade den och hon tog med den och jag fick köpa den och läste den igen. Farmors lapptäcke. Elsa Beskow. Min mormor arbetade en tid i slutet av 1800-talet hos en finsömmerska i Örebro. Varje vecka tog hon med sig överblivna tygbitar och sydde ihop dem till ett eget lapptäcke. Jag hade gärna velat se det.
Nog har väl nerräkningen mot våren börjat nu? Jag har skottat en gång fram till soffan på baksidan så att jag är beredd när vårsolen kommer och lockar till en kopp kaffe i värmen mot husväggen.

Einar den store

Hej! Det var länge sedan. Helgerna har varit tuffa för mig. Många gäster. Alldeles för många. Två! Har fått vara på vakt mest hela tiden. Lutten flyttade in och bredde ut sig. Han dök upp en natt och sedan stannade ha bara. Maja kommer ju ofta och hon är inte till besvär egentligen.  Men Lutten försökte ställa sig in hos matte. Han strök sig och  fjantade sig och mot slutet blev han bara för stöddig och hoppade upp på min fönsterplats men när han en natt hoppade upp i sängen föste matte ut honom och stängde dörren. Sedan satt han utanför och skrapade med tassen som jag fick göra när plastpappa var hos oss förr i tiden, så jag vet hur det känns. Han drog just före nyår. Det var skönt. Hans matte hade satt upp lapp på Konsum. Vet inte om han läste det eller om någon berättade för honom. På nyårsafton kom Maja. Hon var skraj för smällarna och gömde sig. Jag gick och tog mig en munsbit. (Lutten är samma katt som Texas. Mitt hatobjekt.)

I dag ska dygnet vändas rätt igen, för i morgon är det åter en vanlig arbetsdag på kontorsstolen. Varje morgon sedan snön kom har jag plikttroget kastat benen över sängkanten runt 06.00 för att mata fåglarna. Senare på morgonen har Einar lockat förföriskt från sängen och så har vi tagit oss en lur till och försökt få ihop sisådär åtta timmar för min del. Det är ju så lätt att vara vaken och läsa länge på natten när morgondagen är en ledig dag. Jag undrar vad som hänt, för det är så många färre fåglar nu än vid starten. Det är koltrastarna som blivit färre, inte skatorna. Har de dött undan för att skatorna tagit över eller har allt flera börjat mata dem? Kanske behöver de inte lika mycket nu när det varit lite mildare. Jag har besök av en björktrast tror jag det är, lite gulsparvar och andra små grå rackare i stora stim. Skator, en kråka och så koltrastarna. Inga rariteter direkt. Koltrastarna har jag matat i alla år trots att de otacksamma rackarna försvinner så snart den börjar bli barmark igen och dyker upp först när snön kommer. Men då är de punktliga.