Nu har matte pratat med vattenkannan vid flera tillfällen. - Jasså, där är du lilla vän, säger hon när hon strubblar upp i mörkret och kannan står nedanför diskbänken där även några av våra fat och skålar bukar stå. Det är lite pinsamt faktiskt. Hon tror nog det är någon av oss katter. Ser hon så dåligt? Nu är kannan ute igen som tur är. Ahmed skrattar åt matte och då blir jag arg på honom.
Jag är så less på alla halvätna portioner så jag har kapitulerat och köper nu "gofoder" - sådant som garanterat äts upp genast. Einar är nog inte så förtjust för han kunde annars äta upp rester när han kände sig sugen. Nu gäller personliga portioner och mindre med mellanmål. Det tycker han inte är en bra idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar