Nu börjar det gå mot hösten och jag tycker det känns skönt att ligga inne och sova. Det gör Lorten också. När jag sover djupt och lugnt kommer han smygande. Jag vill bara att matte ska ligga nära, ingen annan. Och absolut inte Lorten. Han fattar extremt långsamt. Jag fräser till och slåt honom med tassen så jag får hans päls på mina klor men han kommer bara tillbaka. Det är mycket obehagligt att vakna och känna honom alldeles närgånget inpå. Om det åtminstone vore Maja. Annars har sommaren varit skön. Många trevliga och sympatiska katter finns numera här i närområdet, och så en och annan som gärna fick flytta härifrån. Ingen nämnd men inte heller glömd. Tänker på en speciell... Eller två vid närmare eftertanke.
Det har varit många fina stunder och roliga situationer i min lilla kattfamilj. Ahmed har vuxit till sig och ser nu ut som en brottare och rör sig som en sådan. Han är kortbent och kompakt, går med nersänkt huvud och rak linje över öronen. Ser grym ut. Han har fått för sig han ska bitas och kastar ut en taggig tass när jag går förbi, men jag tror inte han är elak, bara har svårt att kanalisera sin kärlek. Hans namn betyder "den tacksamme" har jag läst. Och jag tror han är riktigt tacksam för att han fick permanent uppehållstillstånd hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar