Mustasch

Han har så långa morrhår. Provokativt långa. Det är jättefult. Jag tycker de skulle vara i vägen. Matte och jag har korta morrhår. Majas är också ganska korta. De är svarta och på ena sidan har hon tre vita. Det är så sött. Lorten kör fram skallen så att alla ska se hans mustascher. Han visar upp sig. Som om det vore något att skryta med.

Ibland tänker jag på en mellanperiod när det inte funnits katt i huset. Lite längtansfullt på sätt och vis. Nu är det katthår, pytsar och leksaker överallt. För att inte tala om lukt och sand kring lådan. Även om jag försöker hålla efter och röja upp och skaffa rutiner. Det tar myckt tid också. Men så gott det är att ha små vänner som väntar och visar tillgivenhet. Vägval katt! Det är klart att det ska finnas katt. Ett hem utan katt är endast en bostad läste jag en gång. Ack så sant!

Min mörka skönhet

Maja trivs hos mig och matte. Då behöver inte vår förra husse oroa sig. Jo, det stämmer, vi hade samma husse förr men jag drog först, när Maja hade småknoddar med Texas. Kattungar har jag aldrig gillat. Nu är det slut med sådana dumheter för Majas del. En gång för länge sedan hade jag en annan matte. Jag tycker det är bättre ordning på en matte. Faktiskt. Mera inkännande och lyhörd för mina behov. Jag hoppas få ha min matte länge. När hon får en gungstol ska vi ha den tillsammans.

Einar har en något oklar bakgrund men vi klarar oss bra utan id-handlingar. Med Ahmed är det ännu värre. Kanske fanns någon som var orolig när han försvann, någon som var ute om kvällarna och lockade och sörjde när han aldrig kom tillbaka. Den personen skulle veta att han fått det riktigt bra och är tjock om magen och fått tjock och blank päls. Varifrån kom han? Närområdet eller långt bortifrån? Kastrerad var han, så någon hade i alla fall satsat på honom en gång. Men ingen hörde av sig trots många lappar. Han har ett randigt framben och ett vit. Det är ganska ovanligt.

Orolig för matte

Nu har matte pratat med vattenkannan vid flera tillfällen. - Jasså, där är du lilla vän, säger hon när hon strubblar upp i mörkret och kannan står nedanför diskbänken där även några av våra fat och skålar bukar stå. Det är lite pinsamt faktiskt. Hon tror nog det är någon av oss katter. Ser hon så dåligt? Nu är kannan ute igen som tur är. Ahmed skrattar åt matte och då blir jag arg på honom.

Jag är så less på alla halvätna portioner så jag har kapitulerat och köper nu "gofoder" - sådant som garanterat äts upp genast. Einar är nog inte så förtjust för han kunde annars äta upp rester när han kände sig sugen. Nu gäller personliga portioner och mindre med mellanmål. Det tycker han inte är en  bra idé.

Stretching

Det är bra för både kropp och själ att slappna av och stretcha lite. Jag motionerar ju regelbundet och rör på mig. Jo, det gör jag visst! Jag behöver inget dyrt kort på Fokus utan utnyttjar tillfällena som ges. Jag klättrar upp på trappstegen t ex, och går till baksidan och solar mig om vädret tillåter. Så kollar jag regelbundet bilarna på parkeringen. Jag skulle  faktiskt passa till parkeringsvakt, har stort intresse av bilar på parkeringen och i garaget. Ibland händer det att jag måste skynda på lite extra om HH får ett av sina  ryck. Han brukar sköta sig hyfsat och hans trevliga matte passar honom men någon gång händer det att han smyger undan och gör ett utfall. Jag är helt ense med honom om att Lorten ska hållas kort men han kunde nöja sig med det. Han är verkligen ingen gentleman för det händer att han jagar Maja.  Det stör mig.

Vi borde leva ett aktivare liv allihop, eventuellt med undantag av Maja. Men det är ju så tråkigt. I alla fall när tiden inte är längre än att den räcker till jobb, tvingande sysslor och plikter samt lite roligt. Om  tiden tog det lugnt och stod stilla en timme om dagen skulle jag gärna motionera just den timmen. Är lite bekymrad för Einar men han påstår att det bara är lång päls som hänger under magen. Jag som går upprätt kan inte förklara bort min mage så enkelt.

Han kommer närmre

Nu börjar det gå mot hösten och jag tycker det känns skönt att ligga inne och sova. Det gör Lorten också. När jag sover djupt och lugnt kommer han smygande. Jag vill bara att matte ska ligga nära, ingen annan. Och absolut inte Lorten. Han fattar extremt långsamt. Jag fräser till och slåt honom med tassen så jag får hans päls på mina klor men han kommer bara tillbaka. Det är mycket obehagligt att vakna och känna honom alldeles närgånget inpå. Om det åtminstone vore Maja. Annars har sommaren varit skön. Många trevliga och sympatiska katter finns numera här i närområdet, och så en och annan som gärna fick flytta härifrån. Ingen nämnd men inte heller glömd. Tänker på en speciell... Eller två vid närmare eftertanke.

Det har varit många fina stunder och roliga situationer i min lilla kattfamilj. Ahmed har vuxit till sig och ser nu ut som en brottare och rör sig som en sådan. Han är kortbent och kompakt, går med nersänkt huvud och rak linje över öronen. Ser grym ut. Han har fått för sig han ska bitas och kastar ut en taggig tass när jag går förbi, men jag tror inte han är elak, bara har svårt att kanalisera sin kärlek. Hans namn betyder "den tacksamme" har jag läst. Och jag tror han är riktigt tacksam för att han fick permanent uppehållstillstånd hos oss.