I dag överraskade Einar mig. När jag kom hem från Handlaget satt han på balkongräcket. Han har blivit min egen lille Stefan Holm. Dit upp har han aldrig hoppat hittills. Bara alla andra katter kan. Nyss var Lewis inne en vända, men han blev rädd och drullade till det och rev ner kudden och såg ganska snopen ut när han flydde. För att efterföljas av två skatungar som inte kunde riskbedöma och som möjligen fått för sig att det bara var att hämta kattmat för egen räkning. Som tur var skrek de så högt och gällt att jag kunde mota bort dem. Allas vår Björne gjorde en fettkontroll via våg på jobbet. Han skulle klassas som fet enligt BMI men det visade sig att det finns ytterligare en skala för dem som har en kropp som kan benämnas atletisk. Även Einar är från och med nu atletisk.
Det är möjligt att matte misstog sig.... Ibland glömmer hon var jag är. Om det nu skulle vara så att jag var inne när hon stack iväg så var det ingen konst att befinna sig på räcket när hon kom hem. Först går jag upp på en pall som hon ställt fram. Sedan tar jag ett kliv upp på Grythyttan och därifrån upp på bordet. Därefter är det bara att pomenera ut på balkongräcket. Inte så märkvärdigt, faktiskt. Syrenerna blommar fantastiskt i år. Inte undra på med sådan regelbunden gödsling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar