Det är riktigt pinsamt. I dag dök han upp igen, min antagonist. Matte brukar tala till honom med så äckligt len röst när jag skulle vilja att hon inte ens såg åt honom. Må vara att han före min tid brukade slinka in och ligga i mattes säng men sådant är det slut med numera. Hans matte satte så småningom upp en lapp på Konsum så min matte ringde och berättade var han brukade hålla till. Runt huset bredvid. Hon kan inte ha letat så värst. Nu har han hållit sig undan en tid men styrker omkring här igen och plågar mig. Han morrar och går på så jag blir nervös. Som tur är har jag gott om tvåbenta vänner här på gården som släpper in mig i porten så jag kan vänta på matte i trygghet. Men skithögen sitter utanför och glor.
Det börjar dra ihop sig till semester. Man har aldrig så mycket att göra som när det är dags att avrunda och få allt på plats och lämna över. När man är beroende av andras informationsleveranser kan man inte heller bestämma själv. Nästa vecka smäller det till. Inga dagar går så fort som semesterdagar. Jag har skjutit upp en massa halvtrista hemmaaktiviteter och sagt att det gör jag på semestern. Min vän Christina är snäppet värre. Hon säger att det ska hon göra när hon blir pensionär. Hon har nu bara ett tiotal arbetsdagar kvar. Vi har ibland på senare tid sagt att - Vem bryr sig??! när det t ex fattats skumma beslut på jobbet, men visst bryr vi oss även om ingen av oss längre kan påverka så mycket. Inte i rätta positionerna. Uträknade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar