Rasande på matte

I natt bet jag matte hårt i handen. Det är tur för henne att mina hörntänder är gamla och slitna så det inte gick hål. HH är yngre och har vassa tänder. Jag tycker den där råttskiten Texas skulle bita matte, för han har sylvassa tänder fulla med bakterier. Det vet jag sedan i somras då jag fick en böld på ryggen. Om han gjorde det  skulle matte kanske fatta vilken unken typ han är och stänga balkongdörren så vi fick lite nattro. Det var massa minusgrader och mycket otrevligt utomhus. Ett väder som passar Texas tycker jag. Men vad händer??? Han kommer in och börjar slafsa i sig maten i mina skålar och matte tycker synd om honom och tvingar in mig i sovrummet och där ska vi sova hon och jag med dörren stängd och Texas ska få härja fritt. Jag var så arg och jamade och raspade på dörren med alla  klorna för att göra repor. Jag höll på till efter halv två men då glömde jag mig, för jag var trött. Klättrade upp till matte och somnade till men vaknade efter någon timme och mindes och då ville jag tvinga matte att släppa ut mig. Så jag bet henne. Det blev ingen ordning alls i natt, så jag har tagit igen mig störrre delen av dagen.

Det är jobbigt när folk inte håller reda på sina katter. Vad tänker de när de släpper ut dem sent på kvällen? Att katten ska hålla sig varm och sitta och titta på månen? Nej, matten eller hussen får vackert stanna uppe och locka in sin katt efter en liten stund tycker jag. Nu ligger Einar på en stol precis innanför balkongdörren. Texas måste smyga in direkt under den om han kommer. I natt satt jag och passade Einar en stund när han låg på köksbordet. Klappade lugnande och läste. Då plötsligt hoppade Texas upp och var nära att landa på Einar där han låg och slumrade. Hoppas det blir lugnare i natt. Tänk om de kunde komma överens. Hade allt färdighackat till koltrastarna redan på kvällen så det var snabbt avklarat att sprida ut före gryningen, före klockan 6. Den första låg i snön och väntade redan då, och efter en kopp te såg jag att det var fullt med små svartingar som pickade frenetiskt. Lite senare kommer skatorna och då försvinner allt. När klockan ringde hade Texas dragit iväg och Einar och jag somnade om när fåglarna fått sitt. Ingen ordning på dagen!

Ofarlig fetma

Jag tar det ganska lugnt nu när det blivit mörkt och kallt. På dagarna brukar jag ligga och drömma om sommaren och små utflykter jag ska göra runt huset. Jag tänker på vad jag vill ha till middag och om jag ska gå ut en sväng senare och kolla vad som händer. Här mäter matte min mage. Hon har läst att om den inte är tjockare än 20 cm när man ligger ner är det ingen fara på taket. Min mage flyter fint ut åt sidan så det finns ingen anledning till oro. Det är om man ligger på rygg och magen står upp och är hård som man måste banta. Min mage är mycket mjuk. Matte brukat smeka på den. Mycket behagligt.

Arbetslusten försvann tillsammans med ljuset. Har gjort en lång lista med alla dagar inprickade fram till jul. I år är första gången som veckorna består av fyra dagar att disponera ganska fritt. Ska bli intressant att se om det gör någon skillnad. I dag fick jag brev från min bank som föreslår att jag ska pensionsspara!!!!! Det är viktigt att börja i tid. I ett annat kuvert  från samma bank ligger ett erbjudande om att jag ska få ett betalkort helt gratis första året (nu när de drar in det kort jag har för att ta ut kontanter) och därefter till halva månadskostnaden. För att komma åt mina egna pengar. Så enkelt och så smidigt. Jag vill inte göra det enkelt och smidigt för dem, men överväger att tacka ja till erbjudandet. Första året. Hur besvärligt det än blir tänker jag aldrig betala för att ta ut kontanter. Jag kan stå i kö på kontoret i centrum och trumma med fingrarna. IKANO-banken erbjuder förresten tjänsten gratis.

Soppkök

Först var det liksom soppkök, sedan Bed and Breakfast och nu är det All inclusive! När jag i morse kom in i vardagsrummet och gick förbi soffan kände jag en oroande och mycket obehaglig lukt. Jag gled försiktigt närmare och smög upp huvudet över kanten men det var bara lukten som var kvar. Jag vet ju fast jag inte vill kännas vid det att Texas tjuvsover i stolen ibland men nu hade han inkräktat på min sovkudde i soffan också. Senare tjatade jag till mig en portion "påse" och då hade han fräckheten att komma smygande men höll sig på avstånd. Jag fick ingen matro och fick lämna det mesta för att kunna fräsa och morra så han till slut smet ut. Dyker han upp i sängen kommer jag att flyga på honom. Matte verkar ha tappat omdömet.

I natt vaknade jag till men Einar sov lugnt vidare vilket var tur för Texas kom in till oss och hoppade upp på bordet framför fönstret. Det här kan komma att bli ett problem snart. Mina växter, som skulle må bättre av att bo på balkongen med lite stödvärme längre fram står nu i värmen och halvmörkret och börjar få gulnade blad och andra krämpor. Detta för att jag inte kan tänka mig en vinter med fördragna glasfönster nu när både Texas och Maja behöver någonstans att söka skydd. Grannen har förberett en grotta och det är mycket snällt och välment, men om det blir kalla nätter längre fram behöver de nog tillgång till lite inomhusvärme också. Jag träffade en gång en matte som fixade en liten hylla utanför fönstre till katten. När den hoppade upp ringde en klocka inomhus. Smart.

Charlie har åkt fast!

Äntligen! För jag har varit lite svartsjuk. Matte har lurat in mig och sedan har hon gått ut och fjollat med Charlie hur mycket som helst. Han har ätit mina pluttar direkt ur handen på henne. Vad är meningen??? En kväll när jag gick neröver stannade en tant och stirrade på mig. Sedan gick hon ner och läste på lappen utanför garaget och ringde till Charlies matte. Jag skrek att jag heter Einar och har kort päls och inte alls är skygg men hon fattade ingenting. Matte såg från fönstret vad som höll på att hända (jag skulle bli tjuvad) så hon kom ut och sa att jag var fel katt. Så klart jag var fel. En annan kväll kom Texas och skrämde bort Charlie. Det tyckte jag var jätteroligt. Enda gången som Texas gjort något bra. Men så i söndags kom en annan fångartant med en stor väska och lurade Charlie och vips var han instängd och fick åka hem. Pust.

Nu har Charlie fått komma hem igen. Skönt för oss alla. Det börjar bli dags för alla katter att få komma inomhus. Det var ganska tungt att tänka sig honom ute i snön hela vintern. Nu är han omhändertagen och ska förhoppningsvis inse att det är ett mera behagligt liv än att behöva smyga omkring i en, förvisso fri men ytterst osäker tillvaro. Skönt för Einars matte att inte behöva vara vaken sent för att hålla koll på att maten kom i rätt kattmage och inte bara slank ner i någon annan av alla katter som smyger omkring. Eller grävling för den delen. På sikt hade det nog gått att mata in honom, men vad skulle Einar ha sagt om att få en lurvig bror? Var kisse i sitt eget hem. Borde gälla även Maja och Texas......

Min säng

Det är märkligt, men matte envisas med att trängas i min säng. Vi har jättemycket säng, men hon vill ligga just där jag ligger. Det kan vara obekvämt för hon bökar. Ibland när hon väckt mig kommer jag på att jag känner mig lite hungrig. Om det inte finns lämplig mat i skålarna måste jag väcke henne. Det är jättejobbigt och jag fattar inte att hon inte laddar på kvällen så vi slipper de här nattliga turerna. När jag är mätt och belåten och vill sova vidare hittar jag henne mitt i sängen. Då får jag krypa upp och lägga mig på hennes rumpa med risk för att kana ner så fort hon vänder på sig. Varför kan hon inte ligga i den andra sänghalvan!???

Einar trängs! Visst är det gosigt när han vill ligga nära, men det är som att ha en effektiv värmedyna på högsta. Ibland har han lagt sig så att det inte blir något täcke över till mig och när jag drar lite försiktigt håller han emot. Det hjälper inte om det är hett på ena sidan när det är drag på den andra. Men i värsta fall kan jag lösa det med en liten filt om ryggen.

Bea eller hennes mamma

Härligt att veta att det finns flera som tänker på mig än min matte. Den här fina burken fick jag i present för en tid sedan. Det var av samma uppmärksamma familj som påminde min matte om att det var dags att fira Einardagen. Både matte och jag hade missat det, men matte sa att det alltid är Einardagar hos oss. Mer eller mindre, tycker jag. Nu har jag bestämt att jag ska förvara mitt vinterförråd av kattmynta i burken. Det finns tre katter på den, så jag hoppas de kan hålla sig i styr och inte sno åt sig min mynta. Jag fick en stor planta av matte på namnsdagen och den hänger på tork, försmädligt utom räckhåll. Matte gav HH en planta i somras, att ha på balkongen. Den tönten fattade inte hur man njuter av kattmynta, så senare fick vi tillbaka krukan. Växten var omplanterad och hade växt till sig ordentligt. HH:s matte hade skött den mycket bra. Jag har tuggat i mig nästan allt.

Har gjort ännu en tur till Bauhaus för att köpa jord. Den fjärde pallkragskombinationen är nu färdig för plantering. Läste i gratisbilagan av NP att det finns många som jag. De kallas gerillaodlare. Häromkvällen slank det ner några buskrosor bakom mitt hus. Jag odlar främst för att det ska bli fint och för nöjet att se vad som händer. Inget matnyttigt (utom chili och några tomatplantor) men att köpa färska sockerärter från Kenya ger mig varje gång dåligt samvete så kanske kan jag pilla ner några ärter i skymundan nästa sommar. Som får växa strikt på höga höjden för Einar kvävegödslar allt som sticker upp lite lagom.

Uchi muchi

Ni känner väl igen den här typen vid det här laget. Två gånger om dagen minst kommer han ut. Han går och sprätter och lägger sig i det han inte har med att göra borta i min hörna t ex. Rätt vad det är sitter han med sina blå halsband alldeles intill mig och glor. Jag samlar allt mod jag har och höjer rösten men då skriker han högre och jag blir mera försiktigt bestämd och då börjar han skråla och blåser upp sig och uppträder hotfullt. Då kommer hans matte skuttande till min undsättning och dyker in i buskarna och försöker få honom därifrån, men den olydingen sitter kvar. Till slut får jag en möjlighet att slinka undan och hon kan ta upp honom. Han ligger på rygg där i famnen på sin matte och hon tittar förälskat på honom och säger "uchimuchi mattes Herrman" när jag anser att ett bestämt FY! vore på plats. När hon inte ser lipar han åt mig och flinar försmädligt.

Nu har jag två pensionärsdagar framför mig igen. En kollega hade med sig en pedagogisk svamplåda till jobbet idag för att tydligt visa upp fyra sorters svampar som man kan plocka så här års utan minsta förväxlingsrisk. Det är fyra sorter som jag alltid kunnat men på senare år har det inte blivit så många vändor till skogs. Nu kände jag mig plötsligt inspirerad. Kanske om vädret är vacker i morgon... men jag har flera planer. Det är så trist nu när kvällarna blir mörkare och orken liksom tryter. Men då är det fantastiskt att kunna ta till de två bonusdagarna och vara utomhus mitt på dagen. Det är härligt att sitta ute tillsammans med Einar en stund med en kopp kaffe även om det blåser och jacka krävs.

Herre på täppan

Jag har haft bråda nätter. Den där bortsprungna Charli har äntligne sprungit bort härifrån också. Min matte försökte smyga ut med mat till honom när hon trodde att jag gått och lagt mig. Hahhh, jag bröt mig ut genom de fördragna glasen på balkongen så snart hon var på väg in igen. Jag kastade mig iväg till baksidan för att äta upp maten själv och sedan har jag patrullerat baksidan timme ut och timme in för att se till att den där främlingen inte ska inbilla sig att han hör hemma hos oss. Orkade inte bråka när den där löjligt kortsvansade Texas smög in och kollad mina fat. Man får välja sina strider. Men mitt förråd av kattmynta har jag gömt undan.

Att bekanta sig med den bortkomne katten och skapa förtroende gick inte alls. När jag kom hem en kväll kom han lugnt över parkeringen och satte sig till rätta utanför garaget som om han väntade. När jag kom skyndande till undsättning var han borta och jag har inte sett honom sedan dess. Jag undrar hur han har det och oroar mig.

Jag missade Einars namnsdag. Blev påmind av Jaana på jobbet. Vet inte vad han kan tänkas önska sig, mer än dubbla portioner förstås. Får klura på det.

Spännande värre!

Det var något på gång, det märkte jag nog. Jag hade krupit till kojs men matte tittade gång på gång ut genom fönstret på baksidan. Med lampan släckt. Det började regna. Till slut blev jag också nyfiken. Jag fick stå på tå (obekvämt värre) för att nå upp, för på de gamla lådorna framför fönstret stod den stora ruskan med chili och en jättetaggit sak som båda hindrade mig från att komma upp och få utsikt. Jag krävde att få bli utsläppt men inget hände. Jag vet att jag missade något, för när jag äntligen fick gå ut och rusade till baksidan för att kolla kände jag starka och spännande lukter. Trots att regnet vräkte ner. Sedan straffade jag matte genom att hålla mig ute resten av natten.

Infångandet av Charlie (den röda katten heter så) har planerats utan mitt deltagande. Det uppskattar jag. Men lite tveksam till upplägget och utfallet. Vid 21.30-tiden ställde jag ut en god blandning på lilla bordet och började bevakningen. Det var alldeles mörkt, vilket jag tror är en förutsättning för att han ska komma fram. Ganska snart kom han också, som en skugga och började äta. Sedan hoppade han ner och satt i regnet i gräset och spanade på något. Eller åt han från backen? Efter en liten stund gled en annan figur fram i ljusstrimman framför soffan som står mot väggen. Katten satt kvar. Varelsen sniffade runt och brydde sig inte alls om katten. Det var väl ca 50 cm mellan dem. Sedan vände katten och satte sig under granen en bit bort. Mest för att det regnade kraftigt tror jag. Grävlingen smög iväg uppför slänten mot dungen och vidare ner mot Plöjarvägen. Slutsats: Grävlingen är ingen jättefara för katter.

Framsteg!

Kolla vem som sitter där! Ser han inte underdånig ut? Jag har rättat till honom och i takt med att han blir tjockare och tjockare (matte inblandad) blir han liksom lite trögare och mindre envis med att mucka gräl. Och jag spänner ögonen i honom och ser lömsk och hotfull ut. Försöker i alla fall. Om nu bara HH kunde lugna ner sig också..... Snart blir det snö och då vill han nog inte gå ut. Men det vill ju inte jag heller. Vi har fått låna två böcker till om katter. En var riktigt otäck. Jag såg bilder på katter som de tagit skinnet av. De såg platta ut och hade inga ansikten. Svansarna låg i konstig vinkel. Det var för att beskriva mönstren. Jag som satt på köksbordet med matte och trodde vi skulle ha en mysig stund. Det kan bli mardrömmar till natten.
När vi kikade i boken och jag såg bilderna mindes jag, att jag fick en begagnad päls av min faster när jag var sådär 13 år. Jag var så stolt över den. Den var fläckig i bruna färger och mjuk och varm och luktade gott. Det var enligt faster Ada en argentinsk kattpäls. Men jag sa inget till Einar. Han kunde ha blivit ledsen. Det finns mycket som jag försöker hålla undan för Einar. Som det där med sommarkatter t ex. Men han skrattade när jag återegav historien om gäddan som dyker upp hos en familj sedan flera somrar och blir kliad på ryggen och får korv. Sedan åker familjen hem och han får klara sig ensam hela vintern. En sommargädda....

En till röding

Dagarna rullar på. HH:s matte har lånat min matte några böcker i kattskötsel. Jag tittade på bilderna och en del katter var snygga. Fastnade speciellt för en stilig, röd katt. Det stod att vi katter vill ha varierad kost. Det visste min matte. Men så läste hon att det var viktigt att borsta tänderna på mig, och då tyckte jag vi skulle lämna tillbaka boken. Fort. Matte och HH:s matte har bytt mat. Jag har fått HH:s goda pluttar och han fick en påse av mina soffpotatispluttar. Jag hälsade att hon skulle sätta upp biden av mig (nästan) som finns på påsen så HH kan titta på den när han äter.
En dag satt det ett lurvigt, rött kattskrälle på min balkong när jag kom uppför trappstegen. Matte var påpassligt ute och för en gångs skull reagerade hon sunt och skrämde bort honom. Dagen därpå satt han och ynklade sig nedanför balkongen, och då blev hon sitt vanliga, töntiga jag och hämtade en skål mat. Jag kan inte med det där så jag jagade bort honom nerför slänten på baksidan. Fick nästan hjärtslag. Han skrek som en barnunge. Jag kände mig mycket nöjd och kissade på Ullas hallonbuskar. I morgon ska jag visa vem jag blänger på när jag tittar över axeln.

På Lillkonsum satt en lapp om en försvunnen röd skogskatt. Skygg. Ringde och fick veta var han hörde hemma. Intresset för att leta efter honom verkade svalt. Han håller till här bakom huset fortfarande. Nu nästan tre veckor sedan han smet ut genom ett fönster. Han var nyinflyttad. Har bjudit på nattamat men i dag nämnde en granne att han en natt sett tre grävlingar kalasa i kattskålen (alla tre???) så nu måste jag tänka om. Ställa skålen högt. Kanske anmäla någonstans så att det sätts ut fällor. Tänk om den första fångsten blir en röd katt... Bara det i så fall blir den försvunne katten, inte Einar.

Generande nyhet

Stötte på Texas matte. En liten svart katt fanns med och det visade sig vara Dixie, Texas mamma som jag inte sett på flera år. Förr var hon ofta på min baksida och åt av igelkottarnas pannkaka och kattmat. Trodde inte hon fanns kvar. Fick veta att hon blivit misshandlad och har ett sår över ena ögat. Matten var orolig. Jag tyckte nog att den svarta katten Einar jagade och slogs med kändes bekant. Tidsmässigt stämde det inte riktigt, men men men.... Så Einar gav sig alltså på två kattdamer.

Texas matte undrade om det kanske var jag som var pappa till Texas för jag hade jagat Dixie förr i tiden också. Det fick mig att känna mig riktigt matcho en stund. Dessvärre är det nog inte möjligt. Och förresten visar Texas ingen som helst respekt, så det är lika bra att han får fortsätta ha fader okänd. När vi kom in kändes det lite obehagligt. Matte tittade på mig och såg ledsen ut. Jag försökte låtsas som om ingenting, men innerst inne skämdes jag.

Einar hävdar sig

En liten bekännelse: Einar har jagat bort två katter, på ett ohyfsat sätt. En liten svart som såg så hungrig ut och så Loppan några portar bort. Ingen empati där. Han som själv blir mobbad borde veta hur det känns. När Herrmans matte hörde det uppmanade hon mig att genast skriva om det också, inte bara när hennes lille älskling beter sig illa. Så nu är det gjort. Naturligtvis skulle vi båda mattar helst se att alla katterna levde i god sämja och lekte på gården. Eller i alla fall fördrog och respekterade varandra.

Det är läskigt ute ibland. Men jag vill gärna se mig som stora, modiga krigaren. Vem vill smyga hem till matte på låga ben, sakta och underdånigt för att det sitten någon maktgalen katt i busken? Den där svarta hade inget hos oss att göra. När jag slitit bort lite hår från honom och jagat in honom under en bil kissade jag på transformatorhuset och gjorde klart att här bestämmer jag. När jag kom in satte jag mattan på plats också. Det är viktigt att ha pli på mattorna.

Presenter

HH:s matte är så snäll! Jag fick en manlig, blå liten tallrik med lagom uppåtböjda kanter som håller maten på plats och en skål som passar precis till en slatt vispad grädde, överbliven när gudmatte varit på pannkanksmiddag. Tack och lov vill hon inte ha turkisk yoghurt till sina rårörda lingon utan vispad grädde. Ibland har man flyt! HH har varit hos veterinären och blivit sövd. Jag tänkte följa med matte på sjukbesök och titta på honom när han raglade omkring. Det kunde ha varit kul, men jag fick inte. Det var tur, för han hade fått uppåttjack och gick omkring ganska obehindrat sa matte. Han har ordinerats reducerande kost. Jag fick smaka och det var jättegott! HH är så petig; han vill inte ha det och inte det och inte det heller. Men något måste han få i sig för han är så tjock, överallt. Jag är bara lite pösig om magen.

Herrman är nu både besiktigad och reparerad. Han hade skött sig exemplariskt, berättade stolt matte. Är Einar misskött? Han ville ju så gärna vara försäkrad sa han för länge sedan, men eftersom han är lite till åren måste han inspekteras av veterinär och det har liksom inte blivit av. Ultraljud och prover med nålar? Skulle han sättas på diet och tvingas till att vaccinera sig mot ditten och datten först? Eller skulle veterinären bara klappa honom och säga att han ser frisk ut med klara ögon och käck svansföring? Måhända det går att ringa och fråga först. Kanske blir det som för matte som inte fick teckna efterlevandeskydd. Så vi får se till att hålla oss friska och leva länge! Matte + Einar = sant

Utvald liggplats

För några dagar sedan hittade jag en verkligt skön kudde, liksom formsydd åt mig. Märkligt nog var det uppuffad i ett hörn och jag hade ett fasligt sjå att placera om den. Sedan kom matte och muttrade någon om att hennes matte broderat den när matte var liten eller kanske inte ens född. Det var ju förutseende av henne, tänkte jag. Jag har hört att den tanten var mycket förtjust i katter, speciellt sådana som jag med stilig och djupröd päls. Tyvärr träffades vi aldrig.

Har låtit mig påverkas av inredningstrenden shabby chic. Tog fram mammas gammaldags kudde med broderade rosor i petit point som jag gömt undan. Einar såg omgående till att den kom till användning. Har också besökt Biltema försedd med lista på artikelnummer utvalda av en hjälpsam arbetskamrat. Nu har jag diverse maskiner för fortsatt inredningsfix men har tyvärr inte lyckats mecka ihop dem. Jobbar på det. Är lite skraj....

Hyvens Herrman

Avbön! H Herrmans matte blev lite ledsen över att jag lade till det där H:et. I alla falla om H står för Hemske. Så nu byter jag ut Hemske mot Hyvens. Det låter väl bättre? Eftersom jag verkligen gillar Herrmans matte (och lilla minsta matte också!) vill jag gärna bjuda till. I dag försvarade min matte mig och sa att jag inte alltid använder så vårdat språk när jag uttrycker mig. Kan väl hända, och ibland narras jag, rent av ljuger. Hhhheheh...

Att vara deltidspensionär är fint! Har endast provat 1,5 gånger (veckor) men känner redan att det kommer att bli mycket bra. Ännu är jag full av tillförsikt och tror att det innebär utrymme för en massa sysslor som jag fått lägga åt sidan eller krympa ner tidigare. Gäller nu bara att hålla fritt från intrång av vardagsbestyr och ge utrymme för den där guldkanten. Einar är helt med på noterna och uppskattar att balkongdörren står på glänt så han kan komma och gå som han behagar. Både dag och natt. Ibland vaknar vi till av att det rumsterar och kloar ljudligt i vardagsrummet. Men då vet vi att det troligen är Maja som tittar in.

På begäran....

Så här har jag tillbringat sommaren. Matte har burit vatten. Gräset har blivit mer och mer likt min päls, vackert rött. Nu ska jag berätta om en skrämmande upplevelse. Jag låg i buskarna och tog igen mig och så kom H Herrman. H står för Hemske. Han flög på mig och hela hans familj jagade mig. Först sprang H Herrman och skrek och levde rövare (och jag skrek tillbaka) och efter honom sprang hans matte och hans mattes barnbarn och hans mattes dotter och hans mattes dotters nye kille. Jag sprang allt vad jag orkade in i mina hemmabuskar men dom störtade efter, några förföljde mig in i buskarna. Med hjärtat i halsgropen räddade jag mig in under en trappa på baksidan. Jag var inte det minsta skadad men skakad. Skadad blev däremot H Herrmans jättefina matte när hon skulle släpa hem honom. Min matte hade några tabletter i botten på en burk som hon fick börja med. Jag tycker vi ska rycka ut tänderna på Herrman, det tycker jag!
Einar har tappat mycket hår i sommar men han har inte blivit skallig ändå. Vi har kammat och samlat stora kakor av päls. Vi skänkte några suddar till Herrman att leka med för att pigga upp honom. Det var kanske inte så klokt. Möjligen trodde han att det låg en stor lektuss i busken och på sätt och vis stämde det ju. Klart han blev uppspelt. Men det tog en ände med förskräckelse och Herrman satt i arrest en hel vecka.
Einar hälsar speciellt till Gerd!

Lilla Gumman heter Maja!

Maja och jag är gamla bekanta. Vi gillar varandra fotfarande men vi separerade för - är det två år sedan? Matte kände till det och när hon stötte på min förra husse förhörde hon sig lite om Maja. Hon brukar hänga med in ibland, hon kan hoppa hur högt som helst. Så hon kommer in via balkongen när jag måste vänta utanför porten. Hon är snyggare i verkligheten, mycket fin i kroppen, heheh. Liten och nätt.

Lilla Gumman heter alltså Maja. Det passar henne. Hon ligger gärna en stund på ett mörkt fårskinn och då syns hon inte. Einar kråmar sig för henne och skjuter rygg och springer i sidled med öronen rätt upp och hon knuffar omkull honom och de brottas på skoj. Det är nästan bara kattkillar som är ute. Doris går bara korta små svängar på baksidan sedan hon skadade benet och Loppan håller också mest till på berget bakom huset.

Loppmarknad

I dag besökte Christina och jag en väninna till henne med en härlig, rörig, överfull men totalt harmonisk och underbar koloni. Avundsjuk. Därefter kollade vi in en bakluckeloppis för att eventuellt göra några fynd. Mycket av det som man själv skulle rensa ut om man kom sig för. Mycket böcker, filmer, cd-skivor och mycket bråte. Solen sken och vi hade det trivsamt. I fredags gjorde jag en tur till ett ställe i Sorunda (Sorunda möbelförmedling) med en förtvivlad massa prylar och ett annat i Nynäshamn (BingeTing) där det var riktigt dyrt. 25% av semestern slank iväg i ett nafs.

Gudmatte och matte var på loppmarknad. Gudmatte är en omtänksam och inkännande matte som köpte en mjuk och trevligt "korg" till mig. Matte har sämre omdöme och handlade en hisklig sak som jag fräste åt när vi träffades. Den går på batteri visade det sig och jag blev generad. Matte tycker vi ska bli kompisar men det ska vi inte alls.

Elitgymnasten

I dag överraskade Einar mig. När jag kom hem från Handlaget satt han på balkongräcket. Han har blivit min egen lille Stefan Holm. Dit upp har han aldrig hoppat hittills. Bara alla andra katter kan. Nyss var Lewis inne en vända, men han blev rädd och drullade till det och rev ner kudden och såg ganska snopen ut när han flydde. För att efterföljas av två skatungar som inte kunde riskbedöma och som möjligen fått för sig att det bara var att hämta kattmat för egen räkning. Som tur var skrek de så högt och gällt att jag kunde mota bort dem. Allas vår Björne gjorde en fettkontroll via våg på jobbet. Han skulle klassas som fet enligt BMI men det visade sig att det finns ytterligare en skala för dem som har en kropp som kan benämnas atletisk. Även Einar är från och med nu atletisk.

Det är möjligt att matte misstog sig.... Ibland glömmer hon var jag är. Om det nu skulle vara så att jag var inne när hon stack iväg så var det ingen konst att befinna sig på räcket när hon kom hem. Först går jag upp på en pall som hon ställt fram. Sedan tar jag ett kliv upp på Grythyttan och därifrån upp på bordet. Därefter är det bara att pomenera ut på balkongräcket. Inte så märkvärdigt, faktiskt. Syrenerna blommar fantastiskt i år. Inte undra på med sådan regelbunden gödsling.

Mitt växthus

'
Här har jag rett mig en boning... Det är mysigt att krypa in i mattes fuskväxthus när det blåser och regnar, men skönt också när solen skiner. Man kommer upp lite och har utsikt och är fredad. Strajpens husse kom förbi på baksidan. Han hejade på mig och pratade lite med matte. Han sa att jag alltid verkade vara på plats och håller matte sällskap. Som en liten fästman. Det tyckte jag var fint sagt och det kändes mycket bra. Jag sträckte på mig och tittade på matte. Men hon säger att hon ska gå till sängs med Harry Bosch. Han tar i alla fall ingen plats i vår dubbelsäng. Förra veckan var det Roslund och Hellström tror jag de hette, så hon är ganska ombytlig.

Den är tillbaka, min spindel. Jag har undrat lite om den flyttat eftersom jag inte sett till den på länge. Kanske gått ut via balkongen. I går kväll beundrade jag mitt fina badrumsgolv och då såg jag den (ännu större) sitta i öppningen igen. Ny bit kattmat puttades fram men inte ända in i nätet utan lite utanför. Det dröjde inte många sekunder innan den tassade ut och började moja med matbiten. Sedan fick den grepp och återvände till hålet och försvann uppåt på baksidan.
Har slarvat rejält den senaste dryga veckan. Blev rekommenderad Tre sekunder och sträckläste och lånade sedan ännu en titel av samma författarpar. Någon tredje fanns inte inne på biblioteket utan jag tittade bland gamla bekanta och hittade en Connelly som jag tidigare missat. När jag borde tvätta fönster och defrosta frysen och såga ett hål i en bokhylla och mangla....

Det är inte jag!

Den här katten heter Simba. Nyinflyttad sedan månadsskiftet i porten bredvid. Lite störigt med en som liknar mig. Om man tittar slarvigt. Men den är blaskigare i färgen där jag har glimrande röda strån. Fräknigare också. Och saknar mitt charmiga leende och mitt trevliga sätt. Magrare. En blek kopia som man säger. Jag fick mail idag, från mig gudmatte. Hon skrev några dumheter om jogging och badsäsong och mage som inte skulle hänga över badbyxorna. Inte snyggare med magar som hänger över bikinibyxor skrev jag tillbaka. Och ska det joggas kan hon börja så får vi se sedan.

Trots tidigare beslut om att ligga lågt med blommor och blad bev det en cykeltur till Tungelsta med flera korgar på hojen för eventuella plantfynd. Inga gulorange lantana i år heller. Men några vita snodde jag åt mig på Norrby trädgård får några veckor sedan. Första gången jag köpte dem bildade de frön, små runda svarta bär som jag sådde själv följande år. Därefter har mina köpeplantor aldrig givit frön igen. Hittade några enstaka på en planta i stadsträdgården i Örebro som jag smusslade till mig, men de grodde inte. Detta som ska vara ett förödande, allt annat kvävande ogräs i södra Afrika tror jag mig ha läst.

Lutten alias Texas

Det är riktigt pinsamt. I dag dök han upp igen, min antagonist. Matte brukar tala till honom med så äckligt len röst när jag skulle vilja att hon inte ens såg åt honom. Må vara att han före min tid brukade slinka in och ligga i mattes säng men sådant är det slut med numera. Hans matte satte så småningom upp en lapp på Konsum så min matte ringde och berättade var han brukade hålla till. Runt huset bredvid. Hon kan inte ha letat så värst. Nu har han hållit sig undan en tid men styrker omkring här igen och plågar mig. Han morrar och går på så jag blir nervös. Som tur är har jag gott om tvåbenta vänner här på gården som släpper in mig i porten så jag kan vänta på matte i trygghet. Men skithögen sitter utanför och glor.

Det börjar dra ihop sig till semester. Man har aldrig så mycket att göra som när det är dags att avrunda och få allt på plats och lämna över. När man är beroende av andras informationsleveranser kan man inte heller bestämma själv. Nästa vecka smäller det till. Inga dagar går så fort som semesterdagar. Jag har skjutit upp en massa halvtrista hemmaaktiviteter och sagt att det gör jag på semestern. Min vän Christina är snäppet värre. Hon säger att det ska hon göra när hon blir pensionär. Hon har nu bara ett tiotal arbetsdagar kvar. Vi har ibland på senare tid sagt att - Vem bryr sig??! när det t ex fattats skumma beslut på jobbet, men visst bryr vi oss även om ingen av oss längre kan påverka så mycket. Inte i rätta positionerna. Uträknade.

Den där Herrman

Det här är en ganska nyinflyttad kille. Han får inte gå ut själv. Vi träffas lite då och då och jag introducerade honom här på gården och berättade lite om oss andra som bor här. I början var han ganska trevlig men en dag blåste han upp sig och anföll mig. Mycket obehagligt. Han har en mycket sympatisk matte som kom och hörde efter hos min matte om jag hade kommit till skada. Det var väl inte så illa, mest uppskrämd och besviken. Herrman fick gå in på direkten. Här om dagen klättrade han i trädet utanaför min balkong. Han hade lite svårt att ta sig ner. Rätt åt honom. Jag kan tyvärr inte klättra längre, lite överviktig.

Har ansökt om pension. Känns mycket slutgiltigt. Nu tar jag ett kliv över en tydlig linje. Trots att jag ska fortsätta att jobba några dagar i veckan blir det ändå en markering att en viktig fas i livet är till ända. Det behövs ingen avancerad huvudräkning för att inse att merparten av det aktiva livet är över. I lördags cyklade jag förbi adressen där mamma bodde det sista året. Har inte kunnat förmå mig tidigare. En liten farbror satt ute ensam i sin rullstol. Han försökte ta upp något som låg på backen. Jag cyklade fram och frågade om jag skulle hjälpa. Först såg jag inte att det var ett ägg. Lilla farbrorn tog det försiktigt och sa: Måsägg. Det var så vackert, grönt med bruna prickar. Jag har aldrig sett ett sådant förut. Vi undrade om det hade kläckts eller om det varit tomt.

Min kudde

Här sitter jag och bevakar. Här om natten försökte Texas komma in på balkongen men då röt jag till. Matte upprepade sin snabbutryckning, men som tur var har hon lämnat tillbaka grensaxen. Eftersom det endast var en smal springa mellan glasrutorna bemästrade jag själv situationen. Men Texas är ganska fräck. Han kan ställa sig på två ben och skjuta isär fönstren även om de är helt stängda. Sedan kommer han in och kissar i mitt revir. Ohyfsat! Kolla in min kudde! Inköpt på Tradera.

Einar gillar att vara på balkongen. Han har fått en kudde som jag köpte när vi skulle ha yllebroderi på onsdagskvällarna. Alla andra broderade så fint så jag slängde iväg ett bud och tänkte lägga fram min kudde lite nonchalant som om jag broderat själv. Men leveransen dröjde några dagar så jag fick ingen användning för kudden då broderiomgången redan avslutats. Einar fick den och är mycket förtjust i den. Jag har nyligen köpt två specialunderlägg till katt men han är inte så imponerad av dem. Han föredrar att knöla ihop en kofta eller trampa till en liten pläd som hänger över en stolsrygg. Det ser inte alltid bekvämt ut men han ser så nöjd ut.

Mitt minsta husdjur

Här om kvällen tittade jag ner mot golvet när jag borstade tänderna. Jag har avloppet in i väggen, inte ner igenom golvet. Jo, det har jag visst det. Hålet är ganska litet numera, efter golvvärmen och de tjock betongplattorna. Det såg liksom dammigt ut, vilket är fullt möjligt, men också som om det svävade ett sådant där tomatfäste som brukar bli kvar på kvisttomater. Progressiva glasögon samarbetar inte så jag la mig platt på golvet och spanade. Mötte blicken hos en STOR tjockbent spindel som förväntansfullt satt mitt i sitt nät. Vad trodde hon skulle dyka upp på menyn? Har aldrig sett ens en liten silverfisk. Men hon hade valt rätt avloppsöppning ändå för jag ilade ut till Einars tallrik och tog en liten väl avslickad matbit och puttade den försiktigt mot nätet. Hon satt blickstilla några sekunder och sedan liksom föll hon ner och snodde åt sig biten och satt sig över den. En stund senare var både maten och hon försvunna, förmodligen inåt avloppet. Matar hon kanske sina hundra småspindelungar? Har kollat efter henne men hon har inte visat sig igen. Det var en ganska väl tilltagen bit. Men nätet är på plats.

Matte beter sig märkligt ibland. Jag vill att hon ska vara min matte och inte hålla på med andra. Som Lilla Gumman till exemplel. Nu när jag har lite svårt att hoppa (så jag inte kan sitta på Stenes balkong) har matte dragit ifrån glasen på vår balkong så jag ska ha god utsikt när jag sitter på bordet och tittar ut. Då hoppar Lilla Gumman lätt upp och går in som om hon bodde hos oss. Jag tycker matte skulle säga till på skarpen. Och nu den där äckliga spindeln. Jag såg den för länge sedan och jag sa ingenting för jag hoppades den skulle försvinna. För säkerhets skull brukar jag sitta i badkaret när matte stökar i badrummet. Skulle inte bli förvånad om hon ställer fram ett fat med läckra bitar där vid avloppet. En dag sitter det kanske spindlar i ring och äter upp min mat. Motbjudande.

Fasa och förfäran

Grannen Ulla sa för någon dag sedan att en grävling kan ta en katt. Det viftade jag bort som mindre troligt. I natt vaknade jag av vrål i en klass jag aldrig hört. Kattslagsmål låte som en vaggvisa. Einar ute. Inom 15 sekunder var jag också ute och på vägen slet jag åt mig eh grensax jag lånat i annat syfte. Tumultet hade förflyttat sig från baksidan till rabatten bredvid porten. Det lät lika fasansfullt. Jag lyfte saxen över huvudet och drämde till på det som inte var Einar. En grävling for iväg mellan garaget och huset och en grävling gled in under grannens balkong. Einar var inte inblandad alls. Jag flåsade och hjärtat bultade vilt. Nu i efterhand funderar jag över mina reflexer. Och känner skuld inför att jag kanske skadade grävlingen. Var det den som smet in under balkongen som tog emot slaget? Eller den som sprang? Ligger det en döende grävling under balkongen? Eller en skadad? Vad händer med Einar eller en annan katt som smyger in under samma balkong? Det var riktigt hemskt.

I natt blev jag imponerad av matte. De där nya typerna smyger omkring i buskarna och dricker i fågelbadet. I natt stötte två av dem ihop och började slåss. Jag höll mig på avstånd under en bil. Det var läbbigt. De slogs likt oss katter och rullade som en boll. Plötsligt kom matte utrusande och drämde en grej på klumpen som delade sig och for iväg åt varsitt håll. Det blev tyst på en gång. Ingen annan matte kom ut och ingen husse heller. De la nog kudden över öronen. Matte blev jättelycklig när jag tittade fram. Hon hade ropat med en darrig och konstig röst. Sedan ville matte bära in mig men jag gick själv. Men jag låg nära matte hela resten av natten och kurrade lugnande. Jag är glad att jag har en matte som kommer till undsättning om det krånglar till sig.

Det kom något emellan

Några viktiga deadlines, en hosta och 44 timmar av Familjen Ashton närmare bestämt. Jag är fortfarande förtjust i denna stillsamma serie. Men vilken förtvivlad massa alkohol och cigarretter som dracks och röktes. För att inte tala om allt te. Te var visst lösningen på alla bekymmer. Och så många stängda dörrar. Kanske är det typiskt engelskt att stänga dörren när någon kommer in i ett rum eller lämnar det. Om det är bruket fortfarande måste engelsmännen känna sig mycket ovana vid de svenska öppna planlösningarna.

Livet är hääärligt! Eftersom jag har en mycket tät päls bekommer mig lite kyla inte så illa. Jag är ute hela nätterna nästan och hela dagarna också. För någon vecka sedan var det en skum typ som roddare runt uppe vid fågelrestaurangen. Ja, den är ju nerlagd nu på sommaren, men där den är annars. Jag glodde och matte glodde, men hon hade svårt att se så hon kunde inte förklara vad det var för någon. Den brydde sig inte om att matte öppnade fönstret och att jag hoppade ut. Men nästa natt var han där igen och då klädde matte på sig och smög ut och ställde sig bakom granen. Då såg hon lite bättre och kunde berätta att det är en grävling. Hon gillar det inte eftersom grävlingen kan ta igelkottar och matte är fixerad vid igelkottar. Det var så vi träffades, matte och jag. Hon matade kottar och jag kände mig också inbjuden. Då höll jag till godo med ost och pannkaka med tonfisk. I år har vi inte sett en enda kotte ännu. Matte är orolig.

Jag gjorde det men....

Kolla vad jag just "ropade in". Trots att jag för 20 minuter sedan högt och tydligt sa till Christina att priset blivit alldeles för högt och jag kände mig så nöjd med beslutet. Stod sig bara några minuter och sedan klämde jag i. Tror min vän Agneta har en likadan. Säkert fyndad långt tillbaka i tiden på äkta loppmarknad. Hon har utmärkt näsa för sådant. Och många års träning tror jag. Många fina fynd i sina samlingar. Det är egentligen ingen sport att handla på Tradera. Christina har också lagt sitt första bud på en halvfärdig matta i smyrnateknik som jag tipsat om. Nu sitter jag och hoppar emellan, för nu är det strax dags för burken.
Japp, nu klappar hjärtat med raska slag och burken är köpt. Lovar att inte handla några kläder utan slita på befintliga tills jag kompenserat.

Jag har prickat för en egen tallrik på Tradera. Matte kommer nog att köpa den till mig. Det är en fisk på mitten och han som gjort den heter Einar. Nu är det Kockums tallrik men jag vill gärna ha den så det blir Einars tallrik. Den är lite större än mina vanliga och jag tänkte matte skulle kunna servera typ Fyra små rätter på den. Allt skulle få plats och det skulle se trevligt ut. Så kunde jag smaka på lite av varje. Och när jag ätit upp tittar fisken fram.

Ligger och drar mig.....

Jag ligger helst på rygg och jag snarkar lite lätt säger matte, men det gör jag av omtanke så hon inte ska vakna till och tro att jag dött. Jag anser inte att man ska sova bort hela nätterna så här års när det börjar ljusna. Man sover på sig många översovtimmar på vintern men nu är det dags att ta ut dem, lite i taget. Runt klockan 2 på natten till exempel. Då börjar jag gå runt och stampa. Kollar faten. Tillbaka till sovrummet. Jamar uppfordrande om inte matte redan vaknat. Men hon har planerat för detta så krukväxterna är borta redan och hon kan smidigt öppna fönstret på baksidan. Hon är inte alltid lika lyhörd när jag vill in.

I dag gick jag nästan och kollade en lite etta med pytteliten trädgård. 30 kvm. Bostaden alltså. Det vore en verklig utmaning. Jag har i många år lekt med tanken på att vara tvungen att komprimera, att välja och att testa att ha minimalt med prylar. Skriver hon som igår prickade för en kanna från Kockums och en blå burk från en nerlagd godisfabrik i Örebro på Tradera. Ska ha dem till vajr pris. Men visningen var så tidigt att jag inte hann. Det var inte seriöst, men den lilla täppan hade jag gärna velat komma åt.

De har kommit

Redan på fredagen kom ett SMS om att böckerna skulle kunna hämtas efte 17 i min ICA-butik som ska vara öppen till 20.00. Cyklade dit efter 18 för att finna att de stängt. För att fira Valborg kanske. Blev lite sur. Det var mycket folk i Vi-butiken den kvällen. På lördagen fungerad det. Där kom förresten en snygg, grönklädd man som jag undermedvetet placerade i en ambulans. Jag vände mig om (gamla tant) och på ryggen stod det mycket riktigt (eller???) SJUKSKÖT. Undrar om det var ett sätt att slippa skriva ut sjuksköterska som jag förstått att yrkeskåren ska kallas oberoende av kön.

Blev besviken på mig själv som slarvat. Den titel jag beställde från USA lyder Fiber gathering och jag tolkade det som om författaren rest runt och samlat på sig fibrer från olika "fiberuppfödare" för att sedan spinna dem. Det stod om sticka och spinna och färga i texten och helt fel ute var jag inte, men här betydde gathering mera folksamling, sammankomst, festival dit folk åkte för att käka lamb kabobs och lamb sausage och lamb gyro´s lemonade vad nu det kan vara. Otroligt så fula och skumma saker man tillvekar i USA. En vit tröja i Aranmönster kan ju vara hur snygg som helt. Här hade de stickat en långkjol i detta mönster.

Jag läser sällan en bok i taget och ordentligt från pärm till pärm. Ett lite smakprov här och några sidor där, allt efter behag. I morse avslutade jag hur som helst Kurdo Baksis bok om Stieg Larsson.

Einar hälsar att han nosade på sin nye kompis Herrman igår. Eller tvärt om var det. Einar fick bita ihop riktigt när Herrman kom stegande. Men eftersom Herrman måste ha sele kände sig Einar ändå lite överlägsen och vände och sprang först när hälsningen var avklarad. Herrmans matte har skrivt på ett papper att Herrman inte får gå ut själv. Einar förhörde sig oroligt om hans matte skrivit på något liknande och blev lättad att höra att så inte är fallet.

Ny funktion, Yum yum

Detta ska testas. Har för övrigt hela tiden förvånats över att allt är så jämförelsevis enkelt med blogspot. Nu ska jag trycka på knappen för Publish och se om det gäller även denna deltjänst.

Syns jag?

Man kan inte tro att matte gått på fotopromenad.
Så var det då dags igen i morse. Ibland är matte så flink med att släppa ut mig när jag blivit inlåst i garaget och ibland är hon hopplös. En sådan dag var det i dag. Hon och Lilla Gumman stod utanför och jag satt bakom grinden. Sedan gick de sin väg och lämnade mig kvar. Som tur var kom en granntant för att hämta sin bil och jag rusade över det där hemska gallret som är en plåga för mina tassar mot friheten. I kväll höll jag mig inne. La mig till rätta bredvid matte och sa åt henne att trycka på knappen Play all. Så gjorde hon det och serien bara fortsatt och fortsatte. Jag hade en riktigt mysig kväll tills hungern slog till och jag föreslog en lite kvällspåse. Jag fick kyckling i sås.

I kväll var det frossa som gällde. Nu är första säsongen slut av Arvingarna och det blir till att vackert vänta tills fortsättningen ges ut. Visst vore det vansinnigt skönt att komma hem till välstädat, undanplockat, avtorkat, tillpiffat, krattat, planterat, framplockat, bortkört, välfyllt och fullföljt men då skulle jag aldrig hinna ifatt de där stunderna.

32x23x10

Mitt paket är sorterat! Eftersom jag valde budgetvarianten kommer det troligen fram först på måndag men det får jag stå ut med. Adlibris är en fantastisk bundsförvant. En order inknappad i söndags med en bok som kommer från USA och övriga titlar från Sverig är redan komplett avsänd till mig. Utan portokostnad. Samtidigt gjorde jag en affär med CDON.COM Det paketet anlände redan igår. Törs knappast... asch, ni är ju mina vänner. Det innehöll hela Familjen Ashton, alla säsonger och första delen av Arvingarna, bara för att inga flera kommit ut ännu. Lever en hel del i det förgångna kan man säga. Alla Svenska hjärtan är på plats, Krigets vindar och Bläckfisken och Upstairs and Downstairs. Alla Molins skrönor. Kollar däremot aldrig någon av de serier som man talar om vid kaffebordet på jobbet. Dessa DVD-boxar ska inte avnjutas i småportioner utan hela vitsen är att frossa. Efter en sådan orgie tillstöter eftertankens kranka blekhet. Samvetet talar med sträng röst om att det måste bli ett stopp nu. Ungefär som efter en påse Polly (eller två).
Tjena Rekan! Läste du min kommentar? Katten får gärna döpas till Einar 2 och jag står självklart fadder. På bilden ser du en leksak som hon ska få i doppresent. Eller du kan få den om du vill. Serverad på litet fat Fasan Old Gustavsberg. Matte grunnar fortfarande på vem Delfintanten kan vara. Kanske det kommer flera ledtrådar som på TV4:s Lördags- och Söndagsmorgon. Jag måste ut nu. Det kan ha hänt mycket idag när jag varit inne och vilat efter en lång natt på post. Jag ska kolla om Lutten kissat på porten. Matte är ilsken för att han gör det för hon tror att okunniga grannar tror att det är jag.

Oaip jår pååås

Den här stiliga katten har jag fått av min gudmatte när hon kom från Bali. Han hänger ovanför dörrmattan och jag hälsar alltid på honom när jag kommer in. Det står: Oaip jår pååås på skylten. Jag har alltid omfattande tass- och pälsvård. Där jag kommer åt. Gudmatte har också köpt lila ask med tämptäjschens. Jättegoda. Alla katter borde ha en gudmatte.

Nu långt framskriden nerräkning. Det kommer att kännas mycket tomt och märkligt när min vän och arbetskamrat går i pension. Ensamt på heltid. Nej, på 60%, jag ska ju bara jobba tre dagar i veckan från i höst. Det ser vi fram emot både Einar och jag. Birgitta von Otter var just på TV och talade om att se tillbaka på sitt liv. En medvetenhet om att det börjar bli bråttom. Men exakt vad är det som ska hinnas med???

CAT

I dag har inte matte varit hemma. Vilken miss! Jag räknade med att ta en sväng och kolla upp några grejer och sedan komma in och fortsätta med frukosten. Vi har trevliga grannar som brukar hjälpa mig och ringa på när matte har noll koll. I dag hjälpte inte det. Ska be matte att jag får bli nyckelkatt. Då skulle jag gå med på att ha halsband. Annars tycker jag det är fjantigt. Loppan som bor några portat bort har haslband med liten bjällra. Hon låter förskräckligt. Tjejaktigt. Hon är ganska rivig om man så säger. Matte har varit ute och fotat och kommer hem och försöker slå i mig att det där monstret är en katt. Lite engelska kan man ju.

Upprymd! Har haft en mysig dag i sann handlagsanda. Genomgång, fotopromenad och uppföljning. Soppa och fika inte att förglömma. Mycket ljust ute och i mitt lilla fotofönster syntes just ingenting. Men motiven fanns ju där ändå så det var bara att tryck av och hoppas på det bästa. Nu har jag hittat en massa funktioner som jag inte brytt mig om att ta reda på tidigare. Fem timmar gick jättefort. Nu ska det bli liten utställning av våra foton. Mina bidrag känns inte klockrena om man så säger. Men roligt var det.

Einar och Zander

Matte har varit och handlat. Inget intressant i påsarna vid hemkomsten. Men hon berättade att hon varit inne i bokhandeln och kollat och sett en bok som jag känner väl till. Förargad att hon inte köpte den då en kollega till mig delger sina intressanta tankar. Matte fick lova att beställa den på Adlibris. Vi ska läsa den tillsammans. Kvalitetstid som man säger. Nu läser hon bara de där tidningarna som jag trodde handlade om katter. När hon fikade tog jag upp ett annat känsligt ämne. Jag ville diskutera matsedeln. Det handlade framför allt om mängd och frekvens. Hon stoppade i sig den ena mandelskorpan efter den andra och det är så orättvist!

Var i Handen för första gången på närmare ett år. Skulle köpa ett minneskort till kameran inför fotopromenaden. Hittade också en manick som överför gamla diabilder till datorn. Den utomordentligt trevlige unge mannen som sålde mumlade något om att programvaran ibland inte funkade och att det var säkrast att hämta från hemsidan. Borde ha dragit öronen åt mig. Vet av erfarenhet att man endast ska trycka och allt ska sköta sig automatiskt. Men det gör det aldrig. Kraftsamling. Kollade runt i bokhandeln och såg många intressanta titlar. Hade en kupong, men naturligtvis gällde den inte längre. Tänkte på Fox-bokhandeln i You have got mail när jag såg expediterna. Akademibokhandeln kan i alla fall exponering. Kollade dagböcker och höll i en tioårs. Tänkte att ett sådant köp skulle visa på framtidstro, men den var förtryckt med så mycket uppgifter att fylla i om vädret att det inte fanns så mycket över för annat. Fast annat hamnar ju här...
Jag har beställt boken. Tror vi kommer att gråta Einar och jag, eller mest jag.

Besviken - förtjust

För snart två veckor sedan beställde matte tidningar från USA. De lät mycket intressanta. De hette någon med Spin och jag såg fram emot bilder och berättelser om många katter. Så sa matte att vi måste vänta på paketet för det var ett askmoln som hindrade flygplan att komma från Amerika och jag tänkte att det var bra på sitt sätt för då kunde plastpappa bli kvar där borta. På något vis kom ändå paketet fram och matte fick en avi för att gå till ICA. Jag satt mitt på köksbordet och tampade och trampade förväntansfullt. Matte tog en sax och vad fick jag se?!!!?? Många tjocka tidningar och inte en enda katt! Det var får och lamadjur vilka inte alls intresserar och ull och redskap och jag fattade att jag misstagit mig. Snopet.

Lycka! Mitt paket var inte så fördröjt ändå. Jag beställde alla gamla ex av Spin Off som fanns på lager. I källaren har jag äldre upplagor men blev så sugen sedan jag sett flera spännande hemsidor och bloggar. Jag hade också tagit en vända ner i källaren för att kolla ull jag lagrat. I några säckar fanns det gott om mal och det avgjorde saken. Det blev en tur till återvinningen. Jag sparde några prover som jag stoppade in i frysen för att säkra att inga malar överlevt. Funderar på att köra lite sländspinning på vårmarknaden. Nu när stickningen är så populär borde det också finnas intresse för att spinna eget garn.

Irriterade

När det började ljusna anmälde jag att jag tänkte gå ut. När fönstret bara är öppet en springa får matte räkna med att vakna till. Varken Lilla Gumman eller Levis eller Texas (som jag hatar) var ute så jag tog en lov ner mot gärdet med spännande diket. Där hade jag lite att bestyra innan jag försökte ta mig in av egen maskin men blev sittande på fönsterblecket, för liten springa igen. När jag blev insläppt slängde jag i mig en påse och kröp intill matte för att mysa och pussas lite. Sedan somnade vi.
Einar kom in och åt lite och sedan mojade vi en stund och somnade om. När jag vaknade tittade jag ut genom förnstret och såg stor sork precis utanför. Fick snabbt på jeans och jacka och ut med spaden, rusade upp i slänten, klafsade i stora hundens stora hundskit (blev på ännu sämre humör) och grävde raskt en mindre grop i grässvålen och stenröser under, föste ner lite löv och torrt gräs och hämtade den döde för snabb begravning för att unvika upptäkt (grannar som skulle tro att det var en råtta). På med lite sten och grenar för att skapa griftefrid.

Jag fattar inte varför matte ska vara så sur när jag kom hem med en gåva till henne. Ville bidra till hushållet. Plastpappa påpekar alltid att "grabben har ju inget jobb - sitter bara vid bordet och blir tjockare och tjockare". Som tur är är han bortrest. Hon tittar på mig och muttrar: Äckligt! så fort hon ser mig. Vad tänkte hon jag skulle göra ute? Titta på solsuppgången?

Några centimeter

Hej, det är Einar. Kolla vilket kort jag har tagit. Gissa vad det förestället! Jag arrangerade den lilla grejen på en Bengali för att det skulle vara fint. Matte hade ett måttband hängande på kylskåpet. Hon kollade mitt midjemått och sedan sitt eget. Hon var helt klart tjockare än jag. Så en dag klippte hon av en bit för den behövdes inte längre för att komma runt hennes mage. Men hon har inte klippt något mera som jag kan se.

Einar är ingen stor katt, men han är tjock. När han går framför kan man se hur hans mage svänger; höger, vänster, höger.... Men jag känner igenom den och den verkar mjuk och fin. Han var en mycket rund katt även när han flyttade in, och vintern har inte bjudit på någon motion (för honom heller). Nu är han mycket mera aktiv och vill vara ute många timmar. Han vet att det finns pluttar att tillgå på Stenes balkong.

Till fåglarna

Äntligen är den gula kartongen tom. Jag har bitit ihop och försökt tugga i mig några bullar mot värsta hungern, men när de börjar mörkna och se fula ut ger matte upp och ger dem till skatorna. I dag har jag varit med matte och hängt ut mina hårbollar. Dem som matte kammat av och lagt i en plåtlåda med Örebro slott på. Köpt på Tradera, rätt färg till badrummet. Matte tror att fågarna ska hämta småtusser till sina bon. Tänk att vara fågelägg och ligga bland min päls. Som om jag ruvar ungefär. Jag ändrade mig sent i går och tassade in till matte. Jag var välkommen och så trängdes vi hela natten. Jag ligger i mitten och hon hänger på sidan ut mot kanten.

I kväll ska gula kartongerna ut till återvinningen. Men jag tycker Einar är onödigt petig med matern. Det ser alltid skräpigt ut på hans matplats. Nu ska jag gå och avliva några pelargonknoppar på uppmaning av efaren uppfödare. Att låta dem sitta kvar på sticklingen är tydligen som att ta valpar från en unghund som inte är redo. Ungefär.

Jag har börjat ränna säger matte. Bara för att jag har lite att pyssla med på andra sidan dörren. Om jag är inne behöver jag fixa något ute och om jag är ute måste jag in för att se till någonting. Faten t ex. Om det dykt upp något nytt. Det finns så goda blå kartonger, ja påsar alltså i blå kartonger. Matte har köpt en gul kartong. Hur dum kan hon vara? Man ser morotsbitar. Väldigt lite sås. Det hjälper inte ett dugg att hon serverar på Gröna Anna eller Blå blom. Torra hälsopluttar för sofflejon. Kränkande! Lilla gumman fick grädde i morse. Jag fick en slatt grön mjölk. Så jag konstrade och stannade ute hela dagen. När matte kom hem för att släppa in mig höll jag mig undan som straff, fast jag var hungrig. Så matte åkte iväg igen och jag kom på bättre tankar. Men jag ligger inte i sängen, det gör jag inte!

I dag ville Einar vara ute och det var ganska fint väder. Han fick några kuddar i soffan på baksidan och lite torrfoder och en skål mjök så han skulle klara sig till kvällen. När jag mellanlandade för att släppa in honom innan jag skulle på nästa uppdrag var han inte där. Han väntar alltid annars och jag blev jätteorolig. Tror att det hänt honom något. Lockade och lockade men ingen katt. Var tvungen att åka ändå. Sedan satt han där i all fall. Pustade ut. Skulle gärna vilja ha krukväxter i köksfönstret. Har inte så många fönster över huvud taget. Men se vem som tjingat på den platsen.

I morse retades jag med matte. Hon blev försenad till jobbet, lite i alla fall. När hon skulle säga adjö hittad hon mig inte. Så klart, för jag hade gömt mig. På ett nytt ställe. Jag har några favoritplatser som jag brukar hålla mig till men i morse såg jag en springa in till klädkammaren, ett extra rörigt utrymme i bagualäget för framgång, hum. Så lägligt stod där en röd nästan som resväska att förvara något i. Matte gillar ju att sortera. Nå, dragkedjan på locket var inte tilldraget fullt ut och jag kunde pressa mig ner och låg tyst som en... ja ni vet. Matte ropade flera gånger och gick runt och tittade och sedan gick hon ut för att kolla om jag satt utanför porten. Sedan blev det så där extra skönt, varmt och mörkt och med stöd åt ryggen så jag började spinna. Nästa gång matte kom till klädkammaren böjde hon sig ner och tittade bakom kapporna och det andra långa och då hörde hon mig och så hittade hon mig. Min matte blir aldrig arg på mig. Den där gången jag var tvungen att använda det nya, färgstämda badlakanet för jag inte hittade min kattlåda skrattade hon bara och tyckte jag var klok som aktade det fina golvet som hon är så stolt över.

Einar har rätt, jag är mycket nöjd med badrummet. Badkaret är hur härligt som helst. Ångrar inte en sekund att jag inte lyssnade på kråkorna som förespråkade en bekväm dusch "i din ålder". Men jag hade mätt benlängden och når över kanten och ska hålla mig i trim nog för att kunna använda karet många år.

En ful fisk!

En sådan ful katt! Den såg matte på Handlaget idag. Kickan Borgh har målat den och andra katter och andra tavlor hon ställer ut där. Vi har flera stenkatter här hemma som hon också målat. De håller sig på plats och tjuvar inte i mina skålar. Det gör Lilla gumman ibland när matte släpper in henne. Vi bodde ihop tidigare hon och jag innan jag flyttade från min förra husse och bosatte mig hos min matte. Jag drog en riktig vinstlott. Faktiskt. Matte är mycket lyhörd för mina behov. Jag är nöjd med henne.

Matte är nöjd med Einar också! Matte äääälskar Einar!!!!!

Mormorsrutor

I morgon är det stickcafé på Handlaget. Jag tar med min virknål och restgarner från mammas ryor och Tradera. Tycker dessa garner går så bra ihop oavsett kulör och mättnad. Något färdigt blir det kanske aldrig för det är så förtvivlat många trådar att fästa och därtill ska det finnas en eller två bra bottenfärger. Men det är rena njutningen att ha garnerna inom synhåll. En barndomsvän skrev en kommentar om att det lät som något ätbart. Något som kunde njutas till kaffet. Förmodligen är hon helt ouppdaterad på handarbetsområdet. Eller också bantar hon. Men det låter som en god idé när man ska hålla igen... att ta en mormorsruta eller två. När man blir sugen.
Einar har hämtat sig från effekten av gårdagens utsvävning. En hel dags stärkande sömn har gjort sitt. Eftersom det duggregnar skjuter han upp sin kvällsrunda ännu en stund. Det blir väl dags lagom när matte vill gå och lägga sig.

Einar tål inte hur mycket mynta som helst. Han måste vara måttlig med sin konsumtion. Se så han ser ut!

Odlarmödor

I dag har jag noggrant inspkterat en av mina övervintrade odlingar av kattmynta. Smakade förträffligt. Primör! Blir genast upprymd av några tuggor. Traktens andra katter blir så avundsjuka för ibland lägger matte ut några kvistar och då berättar jag som i förbifarten att jag själv har fri tillgång. Matte har inte så många småkrukor på gång med sina valda växter, men de är ändå för många tycker jag. Hindrar mig från att komma åt att se ut när jag vill och där jag vill. Häromdagen var matte hos Sune Trygg och kom hemsläpande med några doftpelargoner fast hon lovar att det skulle vara slut med sådant eftrsom de är så kinkiga att övervintra. Hon tar inte lärdom, min matte.
I kväll ska hon fixa lite i köket samtidigt som hon kollar Antikrundan, så hon har inget att komma med för idag. Själv ska jag gå och knyta mig en stund.

Prioriterar ; -)

Det finns inget som "jag har inte tid". Jo, det finns det faktiskt. Ofta. Gånger då det som är viktigt och superiviktigt och absolut tvunget ndvändigt tar upp alla tillgängliga timmar. Men som tur är kommer andra dagar eller perioder då det går att fuska. Precis nu borde det och det och det där också göras, och visst skulle jag må gott av det, efteråt, men just nu vill jag inte!!!!!! Soppåsen kan stinka på där den står och den sönderslagna blomkrukan ligger där den ligger (Einars verk, och han skiter lätt i att sopa upp). Tvättern tornar upp sig i garderoben och det är riktigt dålig chi har jag läst. Men jag är under bloggutbildning, jag erövrar ett nytt område och det är vad jag vill och valt just denna timme. Om chi och shar chi kan man läsa i Agneta Nyholm Winqvists bok Feng Shui för svenska hem av vilken jag just nu har tre exemplar. Ett ex lånade jag på biblioteket och tyckte så mycket om att jag ville ha möjlighet att göra anteckningar och förstrykningar. Kollade på Tradera och där fanns ett ex men den auktionen skulle inte ta slut förrän om flera dagar så det fick bli en beställning på Ad Libirs i stället. Sedan skulle jag kolla något i min bokhylla och se där stod redan ett ex. Med både noteringar och väderstreck inritade. Ska ge bort det ena exemplaret till en vän. Dagens foto föreställer en hastigt hopplockad minneslåda som hamnade i baguarutan för "frid och balans". Återkommer till innehållet senare.
Einar sover tung. Han gjorde en missbedömning i morse och tvingades tillbringa hela dagen ute. Han satt framför porten med falkögon och kom sörtande när matte kom från garaget. Han grälade och beklagade sig och slängde i sig en påse, till och med bitarna följde med, inte endast såsen. Sedan bökade han till en skön grop i duntäcket och nu hör matte snarkningar. Han är också nöjd med att plastpappa åker utomlands och att det som gäller en tid framöver är Einar och matte.

Skulle behöva en semesterdag

Det här kan bli kul. Lätt att ryckas med men grottekvarnen kräver sitt och kvällen kommer fort. Ogillar felaktiga tidsangivelsen för publicering, men den går kanske också att rätta till när jag blivit mera varm i kläderna.

Jag har just köpt fyra assietter av röd Fasan på Tradera för att komplettera min teservis. Tio koppar med fat, tekanna, sex assietter och sockerskål och gräddsnipa och något mera för 1200:- hos Pär i Ladan. Utropspris för en kopp har varit 100:- några veckor nu. Två auktioner avslutades just där varje kopp gick för 510:- Spännande att följa. Känns magstarkt. Troligen en tillfällighet. Annars blir jag nervös när jag ska använda kopparna.

Einar vill ine äta på skära fat låter han meddela. Han föredrar blå. Han har fått några gamla Ostindia som egentligen var till att ha under pelargonerna. Gåva från Higgins matte. Maten kommer mera till sin rätt på fint porslin, anser han. Mattes pelargoner kan stå på vad som helst. Krukorna är hur som helst mest ivägen för utsikten.

Dag 2

Vem kunde tro att jag i all hast skulle bli "ägare" till två bloggar på ett bräde??! En mix av oförstånd och missförstånd. Det får vara så tills vidare. Funderar på att ta nästa steg och ta ett foto för att testa den funktionen.

Trodde att denna annandag påsk skulle bli en fin bonusdag med fika mot solig vägg och lite krafs i rabatter innan arbetsveckan tar vid. Vaknade i stället till snöstorm och livfullt tjatter från fåglar som var lika överraskade som jag. Så det var bara att sätta igång med hackandet som alla dagar tidigare i år sedan jul och fram tills för några dagar sedan då jag bedömt att barmarken skulle göra det möjligt för fåglarna att försörja sig själva. Hela vintern har jag serverat en mix av jordnötter, russin, solrosfrön och ost, allt finhackat och blandat med havregryn och olja. Vid sidan om fågelfrön och "skatmat". Så det var bara att sätta igång igen. Hoppas det ändå blir lite paus innan alla igelkottarna bokar in sig.
Har rotat runt på amazon.com efter roliga hantverksböcker. Jag behöver inga böcker för jag kan faktiskt spinna, men det är ändå roligt att läsa om ämnen som intresserar. Jag kan också gå till den egna välförsedda bokhyllan eller ner i källaren och gräva fram flera årgångar av gamla Spin Off.

Einar vilar idag. Det är sovväder, åtminstone fram tills det mörknar.

Ett första litet steg.......

Det är nog tokigt att ta sina allra första osäkra steg in i denna nya värld närmare midnatt när orken redan tryter. Det känns just nu som om det skulle behövas många pigga timmar för att knäcka koden. Ibland måste man (även jag) hoppa, trots att jag klassats som "äventyrsobenägen" av några kolleger som skulle göra bedömning av mig i något utbildningssammanhang för mågna år sedan. Skulle min självbild stämma med andras uppfattning? Min fd man fnös åt det han kallade mitt behov av borgerlig trygghet. Tjaaaaaaa... jag är i alla fall inte missnöjd med hur det blev i livet, och jag skyller inte heller på någon annan.